Efter dagens besök så måste vi sammanställa den information som vi har fått.
Gör detta genom inlägg i denna tråd som sen kommer att renskrivas och förhoppningsvis både låsas och klistras.
Det vi sammanställer är saker Owe berättade 20/11-09.
Jag tror att vi får ta en del med en nypa salt då jag kan tänka mig att minnet sviker efter ett antal år och ett antal olika konsoller.
Sammanställning:
Allmänt:
Minsta order för att få en SCN-manual: 3000 ex (samma som idag)
Allting packades i Japan, inklusive SCN-manualer, medlemsansökningskort och reklam. Skickades och kom färdigpackat till Sverige, Bergsala tillsatte inget.
En person vid namn Jan Malmsjö jobbade med att översatta manualerna till Svenska och en kompis fru (som var Finska) översatte dem till Finska. Jan skötte den här uppgiften i 15 år. Manualen kom på vanligt papper på engelska till Bergsala.
Spelen plastades in i USA för att Amerikanarna särskilt ville det.
Vid varje leverans skickades ett antal ouppvikta kartonger med, som ersättning ifall något hade blivit kantstött etc.
Lost Levels togs inte in pga Bergsala inte hade det alternativet.
På frågan om hur urvalet skedde och om Owe själv var med i den processen blev svaret: "Ibland, men Jens hade ju väldigt bra koll"
Nintendobussen finns numer inte längre i Sverige utan i Polen. Den fick körförbud så då såldes den.
Grejjen med Bergsala var ju att Nintendo använde dem som distributör. Om Konami, Capcom och de andra spelhusen ville få ut sina spel på den skandinaviska marknaden så var Bergsala den bästa distributionskanalen. Men det var ju upp till spelhusen själva. De skulle ju lika gärna kunnat anlita någon annan eller göra det själva. Men, som Owe sa, att göra detta, om man som licensee som bara får släppa fyra spel om året, skulle vara en rätt dyr saga. Det var någonstans här som jag frågade om Infogrames, som släppt både Smurfarna och Asterix, jobbade tillsammans med Bergsala. Och Owe svarade ja. Min lilla hjärna valde att ta detta med en liten nypa salt; jag tror att Infogrames till en början valde att distribuera sina spel genom någon annan eller själva. Hur Street Gangs passar in i denna bilden vet jag inte, men de kan ju ha fixat det på egen hand också, trots att det har SCN-kod.
Wendros fick ju regionskod SCN på Joe & Mac. Owe känner f.ö. killen som var vd för Wendros då. Jag fick inte anledning att tro att de hade haft någon beef. Dock så kände ju inte Owe till att Wendros även pyssalde med uthyrning av icke-licensierade spel.
Nintendoklubben:
Medlemsnr 1-10 eller om det var 1-9 sparades för VIP-medlemmar.
Övriga vanliga medlemmar fick som vanligt från nr 11 (eller 10) och uppåt.
Nintendoklubben kom igång hösten-86. Enligt Martins bok startar klubben våren-86 och det är möjligt att förberedelserna startade då men de lär ju knappast ha fått några medlemmar förrän konsolerna började säljas och medlemsansökningskorten kom ut till kund. Hittade dessutom detta i montrarna. Bilden är suddig men första raderna kan läsas och det är de som är det intressanta:
"Nintendo Videospelklubb startade den 1 september i samband med introduktionen av Nintendo Entertaiment System."
Bergsala kontaktade Ulf Elving för att göra speakerjobbet på dessa filmer. Han erbjuds att bli medlem nummer 1 samt att skriva i klubbladet.
http://www.youtube.com/watch?v=b-vOTiKr07g
http://www.youtube.com/watch?v=jPbqGYRZ8Xg
http://www.youtube.com/watch?v=drermFGnlks
Yapon:
A4-manualerna gjordes av Yapon själva.
Bergsala skötte uthyrningen själv i början. Sen tog Yapon över men Bergsala ägde ändå 50% av Yapon.
Enligt Owe så fick Yapon AB rättigheterna att släppa vissa spel till försäljning för att "komma in på marknaden". Yapon AB var ett företag delvis ägt av Bergsala. De hade fria händer att ta in vilka spel de ville och enligt Owe så var det förmodligen Yapon som köpte spel från Spaco (spanska distributören, MAO ESP-spelen). Han hade själv aldrig hört talas om att spel som Hammerin' Harry och Panic Restaurant skulle ha sålts av Bergsala utan skyllde all "fulimport" på Yapon. Yapon köpte f.ö. (kompletta) spel av Bergsala och gjorde sedan själva hyrspelsmanual och hyrfodral. Originalboxarna skall ha slaktats.
Yapon fick kompletta vanliga spel, alltså med box och allt. De fick sedan själva pilla i spelen i deras hyrboxar och nå ut till uthyrarna med dessa. Bergsala lät dem själva släppa ett antal titlar (Total Recall och dem) som något sorts sätt att hjälpa marknadsföringen av Yapon ytterligare. Vad Owe sedan sa om Yapon och ESP-spelen var något i stil med: "Det där låter som något som Yapon kan ha sysslat med". Tolkade det själv som att sånt där meck inte var värt pengarna för Bergsala, men att om Yapon ville pyssla med det så var det fritt fram.
Vi kanske inte skall ta det Owe sa som ren fakta, men stämmer det han säger så släpptes samtliga ESP-spel av Yapon AB plus att de fick en handfull (typ Die Hard, Total Recall osv) spel som var Yapon-exklusiva.
Saker som Owe sa som vi kanske borde ta med en nypa salt eller som är rena felaktigheterna:
Bergsala tog in alla spel ur SS vilket vi förnekade. Vi sa att Bergsla inte tog in Urban C och DK Jr Math. Owe var dock säker på att han hade spelat UC och när han funderade på DK Jr Math så mumlade han: "det var där man skulle klättra och räkna!"
4 spel släpptes samtidigt vid konsolreleasen
Ulf Elving skrev alla krönikor (yeah right). GG sa att UE skrev den första och Jens Ohlin har sagt att "Om jag säger så här, det var inte alltid Ulf Elving själv som skrev sina krönikor..."
Intressanta uppföljningsfrågor:
Översatte Herr Malmsjö även Shadowgate, Maniac Mansion & Déjà Vu?
BRING IT ON.
TÖM ERA MINNEN HÄR så vi gör en sammaställning av det hela.
Gör detta genom inlägg i denna tråd som sen kommer att renskrivas och förhoppningsvis både låsas och klistras.
Det vi sammanställer är saker Owe berättade 20/11-09.
Jag tror att vi får ta en del med en nypa salt då jag kan tänka mig att minnet sviker efter ett antal år och ett antal olika konsoller.
Sammanställning:
Allmänt:
Minsta order för att få en SCN-manual: 3000 ex (samma som idag)
Allting packades i Japan, inklusive SCN-manualer, medlemsansökningskort och reklam. Skickades och kom färdigpackat till Sverige, Bergsala tillsatte inget.
En person vid namn Jan Malmsjö jobbade med att översatta manualerna till Svenska och en kompis fru (som var Finska) översatte dem till Finska. Jan skötte den här uppgiften i 15 år. Manualen kom på vanligt papper på engelska till Bergsala.
Spelen plastades in i USA för att Amerikanarna särskilt ville det.
Vid varje leverans skickades ett antal ouppvikta kartonger med, som ersättning ifall något hade blivit kantstött etc.
Lost Levels togs inte in pga Bergsala inte hade det alternativet.
På frågan om hur urvalet skedde och om Owe själv var med i den processen blev svaret: "Ibland, men Jens hade ju väldigt bra koll"
Nintendobussen finns numer inte längre i Sverige utan i Polen. Den fick körförbud så då såldes den.
Grejjen med Bergsala var ju att Nintendo använde dem som distributör. Om Konami, Capcom och de andra spelhusen ville få ut sina spel på den skandinaviska marknaden så var Bergsala den bästa distributionskanalen. Men det var ju upp till spelhusen själva. De skulle ju lika gärna kunnat anlita någon annan eller göra det själva. Men, som Owe sa, att göra detta, om man som licensee som bara får släppa fyra spel om året, skulle vara en rätt dyr saga. Det var någonstans här som jag frågade om Infogrames, som släppt både Smurfarna och Asterix, jobbade tillsammans med Bergsala. Och Owe svarade ja. Min lilla hjärna valde att ta detta med en liten nypa salt; jag tror att Infogrames till en början valde att distribuera sina spel genom någon annan eller själva. Hur Street Gangs passar in i denna bilden vet jag inte, men de kan ju ha fixat det på egen hand också, trots att det har SCN-kod.
Wendros fick ju regionskod SCN på Joe & Mac. Owe känner f.ö. killen som var vd för Wendros då. Jag fick inte anledning att tro att de hade haft någon beef. Dock så kände ju inte Owe till att Wendros även pyssalde med uthyrning av icke-licensierade spel.
Nintendoklubben:
Medlemsnr 1-10 eller om det var 1-9 sparades för VIP-medlemmar.
Övriga vanliga medlemmar fick som vanligt från nr 11 (eller 10) och uppåt.
Nintendoklubben kom igång hösten-86. Enligt Martins bok startar klubben våren-86 och det är möjligt att förberedelserna startade då men de lär ju knappast ha fått några medlemmar förrän konsolerna började säljas och medlemsansökningskorten kom ut till kund. Hittade dessutom detta i montrarna. Bilden är suddig men första raderna kan läsas och det är de som är det intressanta:
"Nintendo Videospelklubb startade den 1 september i samband med introduktionen av Nintendo Entertaiment System."
Bergsala kontaktade Ulf Elving för att göra speakerjobbet på dessa filmer. Han erbjuds att bli medlem nummer 1 samt att skriva i klubbladet.
http://www.youtube.com/watch?v=b-vOTiKr07g
http://www.youtube.com/watch?v=jPbqGYRZ8Xg
http://www.youtube.com/watch?v=drermFGnlks
Yapon:
A4-manualerna gjordes av Yapon själva.
Bergsala skötte uthyrningen själv i början. Sen tog Yapon över men Bergsala ägde ändå 50% av Yapon.
Enligt Owe så fick Yapon AB rättigheterna att släppa vissa spel till försäljning för att "komma in på marknaden". Yapon AB var ett företag delvis ägt av Bergsala. De hade fria händer att ta in vilka spel de ville och enligt Owe så var det förmodligen Yapon som köpte spel från Spaco (spanska distributören, MAO ESP-spelen). Han hade själv aldrig hört talas om att spel som Hammerin' Harry och Panic Restaurant skulle ha sålts av Bergsala utan skyllde all "fulimport" på Yapon. Yapon köpte f.ö. (kompletta) spel av Bergsala och gjorde sedan själva hyrspelsmanual och hyrfodral. Originalboxarna skall ha slaktats.
Yapon fick kompletta vanliga spel, alltså med box och allt. De fick sedan själva pilla i spelen i deras hyrboxar och nå ut till uthyrarna med dessa. Bergsala lät dem själva släppa ett antal titlar (Total Recall och dem) som något sorts sätt att hjälpa marknadsföringen av Yapon ytterligare. Vad Owe sedan sa om Yapon och ESP-spelen var något i stil med: "Det där låter som något som Yapon kan ha sysslat med". Tolkade det själv som att sånt där meck inte var värt pengarna för Bergsala, men att om Yapon ville pyssla med det så var det fritt fram.
Vi kanske inte skall ta det Owe sa som ren fakta, men stämmer det han säger så släpptes samtliga ESP-spel av Yapon AB plus att de fick en handfull (typ Die Hard, Total Recall osv) spel som var Yapon-exklusiva.
Saker som Owe sa som vi kanske borde ta med en nypa salt eller som är rena felaktigheterna:
Bergsala tog in alla spel ur SS vilket vi förnekade. Vi sa att Bergsla inte tog in Urban C och DK Jr Math. Owe var dock säker på att han hade spelat UC och när han funderade på DK Jr Math så mumlade han: "det var där man skulle klättra och räkna!"
4 spel släpptes samtidigt vid konsolreleasen
Ulf Elving skrev alla krönikor (yeah right). GG sa att UE skrev den första och Jens Ohlin har sagt att "Om jag säger så här, det var inte alltid Ulf Elving själv som skrev sina krönikor..."
Intressanta uppföljningsfrågor:
Översatte Herr Malmsjö även Shadowgate, Maniac Mansion & Déjà Vu?
BRING IT ON.
TÖM ERA MINNEN HÄR så vi gör en sammaställning av det hela.