Har precis fixat spelet. Det kommer att få några timmar ikväll när lillebror (som jag ska vara barnvakt åt) har somnat. Även under morgondagen kommer det att spelas. Får se om/när jag klarar det.
"Vad e detta för jävla spel, man kan ju inte fuska!" - Tronin spelar Mcdonald land...
"They say that alcohol kills people. Well, let´s not forget how many people were born because of it"
Har inte haft tid att spela det, men har klarat det förr. Diskuterar det gör jag gärna
2015-04-18 Toktotte: Hade en tjejbekant som fick ett SNES med SMW väldigt tidigt, hängde där flitigt tills hon ville börja kramas och sånt. Då blev det hem till gamla NESet igen
NES:
210 spel 2015-03-20!
214 spel 2015-05-16!
Senast redigerad av segasonic mån 13 dec 2004, 14:42, redigerad totalt 1 gång.
2015-04-18 Toktotte: Hade en tjejbekant som fick ett SNES med SMW väldigt tidigt, hängde där flitigt tills hon ville börja kramas och sånt. Då blev det hem till gamla NESet igen
NES:
210 spel 2015-03-20!
214 spel 2015-05-16!
Senast redigerad av segasonic mån 13 dec 2004, 14:42, redigerad totalt 1 gång.
Det stannar inte vid ett dubbelhopp heller. Om man blir mästare på att utnyttja buggen ska du kunna hoppa 3-4 gånger på samma hopp. Det var aldrig något jag lyckades bemästra men på tredje banan (tror jag) hade det varit riktigt välbehövligt vid några ställen.
Har spelat en stund nu. Tycker att det är väldigt frustrerande och jag kommer inte speciellt långt. Tror att jag kommer till typ sista bossen på tredje banan eller nåt sånt. De där sakerna som man inte kan döda utan måste hoppa över eller gå under gör mig mäkta irriterad, har ramlat ner och dött där ett par gånger. Det kanske är där ni pratar om dubbelhopp
Hade det inte varit att vi spelade tillsammans så hade jag lämnat spelet åt glömskan för länge sen.
Grämer mig att jag inte lyckats få tag i spelet, skulle gärna ge det en chans. Segis var här med sitt power pak men då blev det mest hockey och c64! Kanske får lura hit honom igen
Musiken gillar jag, iaf än så länge. Avskyr vargarna på första banan. Finns det någon taktik mot dem? Ibland hoppar de och ibland inte. Gubben är verkligen stel.
Edit: Först magin var ju verkligen bra. Tänkte att nu kanske det blir lättare men tji fick jag. Usch för den blå riddaren på andra och tredje banan.
De två största utmaningarna som jag minns från Sword Master är plattformshoppandet på fängelsebanan och den oändliga bossruschen på den sista banan, då alla tidigare fiender går igen (inklusive den blå riddaren).
Ja kom till den blåa riddaren sen tog de stopp. Får prova mera sen, när jag letat upp en bättre PS kontroll, har ju inte spelet så de får bli emulator.
Det är fjärde banan som det är sjukt dryga hopp med odödliga ögon på. Den banan och sista banan gjorde att man ville skrika rakt ut och tugga sönder kontrollen vill jag minnas. Jag skrev i ett tidigare inlägg att man hoppade uppåt med så är det inte va? Var det ett användbart slag med svärdet man gjorde när man tryckte uppåt?
Jag kan inte minnas att någon vän ägde Sword Master eller att jag såg det på butikshyllorna som liten, och det har väl sin förklaring. Spelet släpptes ganska sent under nes-eran och utvecklades av de i princip okända utvecklarna Athena.
Som de flesta sidscrollande 8-bits äventyr är bakgrundshistorien ganska fattig. Det gäller kort och gott att iklä sig rollen som en plåtig riddare och spöa en ond demon. På väg till slutmålet passerar vår hjälte skogar, byar och och slott fulla med fiender som tigger om att smaka på svärdet. Banornas (sju stycken till antalet) utformning är ganska tråkiga och livlösa, lyckligtvis så piggar parallax-effekter i bakgrunder upp några av dom.
Spelet är svårt men inte på ett bra sätt som Mega Man-spelen, där jag vet att det endast är mitt fel när det går åt pipan. I Sword Master är hjältens hitbox (ytan som bestämmer om jag träffar en fiende eller inte) oprecis, lägg även till multipla buggar. Ett exempel på dessa är att jag ibland kan dubbelhoppa och ibland inte, denna okonsekvens gör att jag vill stänga av skiten. Det som väger upp allt det negativa är att trots alla buggar går att komma in i ett flow och då är det bitvis underhållande. Spelets får även plus i kanten för sitt animé-inspirerande intro.
Jag har inte lyckats dubbelhoppa. Däremot dubbelhoppar han av sig själv på fjärde banan när man trillar ner i ett hål.
Så det är bara sju banor. Då kanske det är värt att spela det några gånger till och få det avslutat. Hade det inte varit för den blå riddaren så hade spelet gått mer som på dans. Känns inte som jag någonsin kommer att få in en teknik på honom. 50% av gångerna dödar han mig först och 50% jag honom. Helt random och tur behövs känns det som.
Testade det lite idag, kom till fjärde banan som är riktigt jobbig när man blir nedputtad av precis allt i hålen. Lyckas inte med några dubbelhopp. Blå riddaren är ganska lätt om man hoppar framåt mot honom och samtidigt slår och sedan hoppar tillbaka snabbt. Kräver lite timing dock.
Är magikern värd att använda någonstans? Han känns helt värdelös.
Jag glömde min PSP hemma (är på jobbet) så jag hinner inte spela något mer den här veckan. Tveksamt om jag kommer fortsätta faktiskt. Har kommit till bossen (tror jag) på tredje banan några ggr men dör varje gång. Jag gillar egentligen ingenting med spelet, det är min bedömning
Jag älskar musiken till detta spel dock kan det bli lite tjatigt att höra den i längden om man kör samma bana flera gånger, Bana 3 är djävulskt svår men kör man på free play så slipper man börja om från början för att bemästra den (sen vill man klara av liret med credit så är det bara att resetta nesen när man känner sig redo och köra.), jag har lärt mig flera trix för varje fiende på vägen, dock bara kommit till demonen 1 gång, -den ska bara dö! så är det!
Hur segt spelet än är så tröttnar jag inte på det och det var kärlek vid första ögonkast på youtube!
Sen fick jag tag på det för 200 kr på blocket -helt underbart!