• Vi spelar Nes tillsammans | 016 Snake Rattle N Roll

  • Diskussioner om allt som rör NES.
Diskussioner om allt som rör NES.

Moderator: Moderatorer

16:e omgångens spel

Snake Rattle N Roll
9
47%
R.C. Pro-Am
5
26%
Soccer
5
26%
 #581387  by Vippe
 10 Dec 2012, 18:23
Dog precis alla liv när jag skulle klara sista vattensprutshoppet på bana 7... hade 6 liv och alla continues kvar när jag kom dit.

Jag får se när jag spelar igen haha
 #584705  by poppe
 28 Dec 2012, 18:16
Rekordsen, men här är min text.

----

Snake Rattle 'n' Roll

Snake Rattle 'n Roll är ett av de mer originella spelen till nes, förutom att man som spelare styr en speedad orm längs färglada banor så är det spelets grafiska stil som först träffar spelaren i ansiktet. Men det är även den läckra isometriska grafiken som till stor del bidrar till spelets utmaning och frustration.

Handlingen går kort och gott ut på att slinga sig till toppen av ett berg där en ett flygande tefat väntar på att ta spelaren till månen. Berget är indelat i elva nivåer alla med olika teman (de traditionella vatten, is mm).

Vid slutet av varje bana finns en våg där spelaren måste väga in sig för att kunna avancera till nästa nivå, ungefär som i Biggest looser fast tvärt om, det gäller alltså att väga så mycket som möjligt. Genom att äta färgglada bolliknande varelser så ökar ormens bmi, men minskar lika snabbt vid en skada.

Förutom att själva banorna är utmanande i sig så ställer den förvisso charmiga fejk 3d:n till det ännu mer, och som spelare måste man tänka om hur man styr i spelet. Det är perspektivet som gör det lite knepigt röra sig i djupet och hoppa mellan plattformar utan att falla ned för stup, något som också förvisso är charmigt då ormen skriker "Gaaaaaaaaaaah" längs vägen mot döden. Ett alternativt är hålla handkontrollen diagonalt, men så småningom så vänjer man sig även med styrningen.

Längs banorna stöter man även på fiender i form av toalettlock och svettiga fötter och för att oskadliggöra dom så slickar man på dom hur bisarrt den än låter.

Det hela ackompanjeras av skön boogiewoogie-musik. Och det är inte någon större hemlighet var spelets kompositör David Wise har hittat sin inspiration. Spelets intromusik är inte helt olik Elvis Presley låt Shake, Rattle And Roll. Men det är inte fråga om någon låtstöld från Wise utan snarare en hyllning till kungen.

Världarna innehåller flera hemligheter som warpzoner och bonusar, men även påskägg för observanta spelare. På bana sju är ett antal platåer utformade så det bildar orden "Nintendo Game Boy" om man tittar noga, troligtvis för att hinta om den handhållna spinoffen Sneaky Snakes som då var under utveckling.

Snake Rattle 'n Roll en guldklimp som håller hög klass än idag och precis som på 90-talet är det roligast att spela det tillsammans med en vän.
 #584818  by Vippe
 29 Dec 2012, 11:04
Ja jag har själv gett upp för tillfället... har alldeles för många olika spel som jag vill spela så har svårt att fokusera på enbart ett :D Kom till sista banan med 1 liv kvar och där dog jag som bara den.. Men lyckades även hitta ett fusk som warpade mig direkt till bana 8 tror jag vilket var jävligt roligt :D

Men jag ska ge det en ny chans snart nog igen. Dags för ett annat spel snart? :>
 #635408  by Oregondanne
 27 Jul 2013, 17:12
Åh, mitt favoritspel! Håller helt med poppe om att spelet blir helt fantastiskt då man spelar två. Här en text om min omspelning 2006 med en av mina allra bästa vänner:

Snake Rattle ’n’ Roll var (tillsammans med Cobra Triangle) spelet jag alltid förknippade med den andre Daniel, han i fotbollslaget. Som var så mycket bättre än jag (i alla fall på att spela fotboll). Han var den enda jag kände som ägde spelet, som då kändes lite edgigt. Långt ifrån alla hade det i sin samling utan det var ett sådant där spel folk talade om. Som man spelade hos kompisar (hos coola kompisar som Daniel). Och – om man hade tur – fick låna. Det fick jag ett par gånger, men där och då förblev det "det där häftiga ormspelet som bara vissa hade."

Det förändrades sommaren 2006, då jag kommit hem till Sverige efter fyra ganska speltorra år som universitetsstudent i Oregon, USA. Jag dammade av min gamla NES och började köpa tillbaka de spel jag en gång ägde eller spelat som barn. Snake Rattle ’n’ Roll var ett av dem, men det var först nu som jag – i sällskap av en god vän – verkligen upptäckte det. Inte bara att det var ett fantastiskt spel, utan att det stod för allt det ett bra spel borde stå för.

Nu tycker ni kanske att jag överdriver, men om man bortser från en gripande story så kommer det faktiskt riktigt nära. Det är snyggt, fartfyllt (som den här typen av spel bör vara), har bra spelkontroll och ett fantastiskt tvåspelarläge. Och så det som lyfter spelet över nästan alla spel som släpps i dag – den perfekta utmaningen. För svårt, hävdar vissa, men de har fel. Det här är inget Ghosts ’n’ Goblins eller Section Z där kontrollen hackar och fienderna anstormar i överfrenetisk takt. Här är det i stället precision som gäller, och man spelar inte om i ren frustration utan för att man känner att nästa gång kommer man att klara det.

Precis så kände jag och Patrik medan den perfekta sommardagen långsamt gick mot sitt slut (om nu sommardagar någonsin gör det) utanför fönstret. Bana sex, som vi först trodde var helt omöjlig, var nu en enkel bedrift att ta sig igenom utan att ens förlora liv. Och så fortsatte det – man kom lite längre för varje försök – ända fram till slutstriden mot rymdfoten. Efter att den var besegrad hade vi ingenting att säga varandra, för spelet hade redan sagt allt som behövde sägas.

Folk som hävdar att spel var sämre förr har fel. För val av svårighetsgrad kompenserar inte känslan av att klara ett spel som Snake Rattle ’n’ Roll. Ett spel som står för så mycket som var bra, och som aldrig - i alla fall utanför indiescenen - kommer tillbaka. Det har dessutom en uppföljare (som aviseras då man klarat spelet) för mig lika eftertraktad som Shenmue 3 – Snakes in Space. Men den får vi nog aldrig se, och det är kanske lika bra det.
 #635424  by Ufouria
 27 Jul 2013, 18:33
Grym recension! :good:

Snake Rattle N Roll ligger mig extremt varmt om hjärtat oxå. Spelade det (och Cobra Triangle) mycket (ensam) som barn och kom några gånger till foten men aldrig lyckades besegra honom då. Bästa känslan någonsin att göra revenge på spelet typ 20 år senare. Aldrig blivit så glad när jag klarat ett spel som just det. Magisk känsla.

Cobra Triangle och Battletoads är väldigt lika SRnR. I de spelen tror man oxå att man aldrig kommer att klara den nya banan man kommer till (ffa inte i Battletoads) men man gör hela tiden framsteg och sedan klarar man banorna utan att förlora ett liv. Cobra Triangle var oxå otroligt skönt att klara massa år efter att jag först spelat det.

Skulle vara jätteroligt att spela SRnR med någon annan som är hyfsat bra! Likaså tänker jag spela igenom Mega Drive versionen en vacker dag.
 #635427  by Pawhlen
 27 Jul 2013, 18:44
Precis som du Sanna tycker även jag att SRnR är ett roligt spel, har dock aldrig klarat det men det är väldigt roligt att lira två spelare, level 10 är dock grymt svår och har fått utstå en hel del fula ord genom åren :-w
 #635805  by Oregondanne
 29 Jul 2013, 19:20
Sanna wrote:Grym recension!
Tack! Förstår precis vad du menar med känslan att klara ett spel 20 år senare... obeskrivligt härlig. Och ja, du får allt se till att finna en bra partner till nästa omgång SRnR för då blir spelet så bra ett spel bara kan bli.

Cobra Triangle har jag faktiskt aldrig klarat men blev riktigt inspirerad att göra ett nytt försök nu. 20 år senare hette det ju...
 #722052  by Skoberget
 22 Sep 2014, 09:48
Då jag inte så den här bilden någonstans så tänkte jag uppdatera denna ålderdomliga tråd med den - då jag själv tyckte det var väldigt fascinerande när jag såg den första gången:

Image
 #722091  by Yffisch
 22 Sep 2014, 15:46
Jag tänkte precis säga att jag inte tycker om det spelet så mycket men när jag såg den där bilden tar jag tillbaks det. Då har jag ju faktiskt kommit rätt lång i spelet. Fasen, får ta och klara skiten snart. Jag brukar alltid vara ganska dålig på det jämfört med de jag spelar med så jag har aldrig fastnat för det ordentligt, men man kanske ska öva upp sig ändå.

Instagram