Tjo,
Kid Icarus är ett av mina främsta hatobjekt.
Det är helt enkelt väldigt oslipat för sin tid men får ändå oförtjänt mycket cred, i Sverige.
Antagligen för det var ett av få spel som fanns tillgängliga så många kom i kontakt med det som barn.
Så även jag.
Men till skillnad från andra så har det växt på mig likt en elak apa som viskar könsord i örat på mig när jag försöker sova.
Det har ett schysst soundtrack för det mesta, jag diggar grafiken och jag köper till och med mytologin.
Vad jag inte kan se förbi är:
Fysiken.
Att bli förvandlad till en vandrande grönsak är ett perfekt straff för alla som tycker om spelet.
Systerspelet Metroid blir här intressant eftersom det är samma motor.
Men det var modigt av dom att försöka blanda så mycket olika spelstilar i ett och samma spel, men eftersom det inte har något att erbjuda som inte gjordes bättre i andra spel 1986 har jag svårt att låta det förbli där på sin piedestal. Främst för att det är gjort av Nintendo själva, och inte nån liten söt hemsnickrad spelstudio i Lund.
Varenda gång jag ser folk lista det på sina topplistor av grymma spel får jag ticks.
Tack för er tid!
Kid Icarus är ett av mina främsta hatobjekt.
Det är helt enkelt väldigt oslipat för sin tid men får ändå oförtjänt mycket cred, i Sverige.
Antagligen för det var ett av få spel som fanns tillgängliga så många kom i kontakt med det som barn.
Så även jag.
Men till skillnad från andra så har det växt på mig likt en elak apa som viskar könsord i örat på mig när jag försöker sova.
Det har ett schysst soundtrack för det mesta, jag diggar grafiken och jag köper till och med mytologin.
Vad jag inte kan se förbi är:
Fysiken.
- - När du hoppar åt sidan fast rör taket fastnar Pit i några millisekunder innan han fortsätter sin horisontella resa.
- Luftburna projektiler och fiender rör sig inte med skärmen när det scrollar vetikalt.
- Vertikal kollision fångar inte upp fallande fiender utan låser dom bara när dom väl landar med blandade resultat.- - Fiender som faller igenom golvet (på dig)
- Fastnar i golvet
- Sprider ut sig vertikalt +/- 4 pixlar ifrån mark-tilen
- - Fiender som faller igenom golvet (på dig)
- - Den där liemannen har jävligt lurigt rörelsemönster för en första bana. Och musiken som spelar när han går banan är hemsk.
- Första "rummet" man går in i är tomt?!
- En del segment kräver oannonserat att du fyller skärmen med fiendesprites för att ta dig vidare, istället för att ha ihjäl allt som rör sig.
- Priserna på varorna är skrattretande, utan fusk. Det är fusk
- De första banorna är svårare att ta sig förbi än resten av spelet.
- - När liemannen får syn på dig är det lite som när han i Hajen kör sina naglar över griffeltavlan med ett helt galet falskspel till trudelutt.
Att bli förvandlad till en vandrande grönsak är ett perfekt straff för alla som tycker om spelet.
Systerspelet Metroid blir här intressant eftersom det är samma motor.
- + I de vertikalt scrollande schakten finns det inga fiender som trillar och landar, varför man undviker den ruttna vertikala fysiken.
+ Projektilfysiken verkar vara löst eftersom dina skott rör sig med skärmen.
+ Det är även ett bra spel.
Men det var modigt av dom att försöka blanda så mycket olika spelstilar i ett och samma spel, men eftersom det inte har något att erbjuda som inte gjordes bättre i andra spel 1986 har jag svårt att låta det förbli där på sin piedestal. Främst för att det är gjort av Nintendo själva, och inte nån liten söt hemsnickrad spelstudio i Lund.
Varenda gång jag ser folk lista det på sina topplistor av grymma spel får jag ticks.
Tack för er tid!