• Senaste avklarade SNES-spelet (utan fusk)?

  • Diskussioner om allt som rör SNES.
Diskussioner om allt som rör SNES.

Moderator: Moderatorer

 #859535  av Ludu
 14 okt 2019, 08:47
Snyggt men oxå lite vemodigt att läsa att det förmodligen blir sista gången... Har du spelat det fler varv utöver det senaste och det 2005? :)

Just 110% tror jag dock att jag håller med, jag ser inte mig själv göra det igen.
 #859567  av WERY
 14 okt 2019, 18:44
Ja 2005 var faktiskt senaste gången jag varvade spelet(första gången jag klarade 110% i spelet) så då blir detta den sista gången. Det enda jag gjort därimellan har varit att testa kassetten, när jag skickuppgraderat mitt samlarexemplar men det är ju inte alls samma sak. På den tiden det begav sig, spelade jag bara igenom spelet och klarade alla ordinarie banor, med varierat poängresultat. 2005 bestämde jag mig för att köra 110% och sedan blev det bara inte av, att spela igenom det igen. Jag hade planer på att göra det men det dröjde ända fram tills nu. Ja, lite vemodigt är det men ibland måste man släppa taget om vissa saker. Jag ser inte detta som ett vanligt Mario-spel utan mer som en avvikande spin-off. Annorlunda är det med dom ordinarie SMB-spelen. De kommer jag att fortsätta spela igenom igen och igen. De har ett annat underhållningsvärde helt enkelt.

Liknande var det med Zelda 3, som jag hade tröttnat på att spela igenom efter ett flertal varvningar, så jag planerade att lägga det åt sidan i 10 år. Det tog dock 15 år innan jag spelade det igen. Jag kan tänka mig att spela igenom det igen. Det går mycket fortare än Yoshi's Island.
 #860390  av Ludu
 13 nov 2019, 11:04
Huvva, har inte haft någon energi att skriva något på sistone men nu är det dags! Jag skrev att jag skulle ta nya tag dagen efter att mitt SNES gav upp på näst sista banan i Zombies. Jag blev upptagen den dagen men nästa kväll satte jag igång i god tid eftersom jag visste att det skulle ta en stund att spela igenom alla banor igen. Trots detta nådde jag inte bonusen Credit Level förrän en bra bit efter midnatt :o Det tog lite längre tid nu när jag inte bara kutade raka vägen mot den enda överlevande grannen på sista 15 banorna :lol:

Jag hade ohyggligt kul under båda försöken men måste ändå medge att det lider av samma problem som NES-versionen av Super Mario Bros. 3: spelet är fantastiskt men på tok för långt för att inte ha en sparfunktion. Förvisso finns lösenord men när de inte sparar vapen eller föremål känns det rätt lönlöst att försöka sig på de senare banorna med så dålig arsenal.

Jag ska spela igenom Megadrive-versionen vid tillfälle men efter det blir det här ett ”se hur långt jag kommer”-spel, för det var som sagt vansinnigt kul och kommer spelas många gånger till :good:

@WERY I min värld känns det helt snett att a Link to the Past ska gå snabbare än Yoshi's Island :o Sen tänker jag efter och inser att 100p på samtliga banor är en riktigt lång process. Framtida varv för mig blir som sagt bara att ta mig från A till Ö och rädda Luigi :good:
 #863130  av Ludu
 23 feb 2020, 21:35
Igårmorse tog jag mig igenom Run Saber. Jag minns att jag gav det ett försök för ett bra tag sen men fick slut på credits på sista banan. Jag tror att jag blev aningen frustrerad av att internet (jag tror specifikt SNES drunk) sa att spelet var förlåtande och toklätt men att jag ändå kunde sjabbla till det på nåt vänster.

Under gårdagens försök var jag dock redo att hålla med om den lätta svårighetsgraden, jag hade bara inte spelat tillräckligt tillbakalutat och defensivt första gången. Det går trots allt rätt fort för hälsan att ryka när man förlitar sig för mycket på snurattacken och har en övertro på att alla fiender hinner dö innan de tar i dig. Annars ska nog de flesta kunna ta sig till slutbossen utan några större problem.

Med det sagt är spelet en lagom cool SNES-variant på Strider, kort och koncist men välgjort!
 #864700  av Ludu
 11 maj 2020, 19:50
I helgen spelade jag igenom Castlevania: Vampire's Kiss. Jag har hört mycket om hur det här ska vara en extremt svår och slaktad version av ett mycket bättre spel under alla dessa år... det verkar vara ganska grymt ändå i mina ögon :?

Rondo of Blood är säkerligen bättre, jag minns faktiskt inte själv då det var för längesedan jag spelade igenom det och det var dessutom 2,5D-versionen på PSP. Jag låste förvisso upp originalet men spelade det aldrig. På egna ben tycker jag absolut att Vampire's Kiss håller Castlevania-standard. Angående svårighetsgraden, jag tror på riktigt att jag i vintras behövde många fler försök på stage VIII och B i Super Castlevania IV och det har jag ändå spelat igenom 2-3 gånger :-k Med det sagt har vissa fiender på tok för lång räckvidd och sista Dracula-fighten helt absurd, men jag återkommer till den.

Medveten om att det finns ett bra och ett dåligt slut (å nåt mittemellan?) satte jag igång förutsättningslöst för att se vart jag hamnade. Jag trillade rätt omgående ned på den dåliga rutten men fortsatte ändå då jag faktiskt ville se alla banor. En vanlig Castlevania-upplevelse senare stod jag öga mot öga framför Dracula. Jag vet inte hur många gånger Richter ramlade ned i avgrunden!! :evil: Maken till seg och utdragen fight där ett enda litet misstag innebär omstart. Jag kunde få in en enstaka träff här och var beroende på vart han teleporterade in och vapnet jag valt fungerade inte på första delen. Det var riktigt nedslående att ha en bra runda för att säkert fem minuter senare reagera fel på ett skott och ännu en gång börja om från början. Skam den som ger sig och till slut kunde jag bevittna eftertexterna. Om jag inte vetat bättre hade jag absolut nöjt mig med det slut jag fick. Tillfredställande och utan Konamis tendens att klämma in någon form av "men du har inte klarat på riktigt förrän...".

Senare på kvällen fortsatte jag från vägskälet med ett gammalt lösenord och kollade vad som krävdes för det bättre slutet. Partiet man måste ta sig förbi krävde bara en omstart (jädra skelett som överraskade mig mitt i ett hopp!) men det ändrar inte det faktum att just den biten känns fånig. Att behöva klara två banor i ett svep på ett specifikt sätt utan att dö är en onödig utmaning och jag hade klarat mig utan den. Annars höll de två nya banorna samma kvalitet som resten och när jag var tillbaka hos greven igen testade jag ett annat vapen. Det gick så sjuuuukt mycket snabbare 8-[ Hade säkert sparat 30-60 min första gången om jag inte bara var envis med mitt val som funkade "helt okej" på andra halvan :lol: Omspelningsvärdet ligger mest i de nya banorna för själva slutet...
... var det knappt någon skillnad på. Bilden bakom eftertexterna ändras litegrann men i övrigt är det samma sekvens som spelas.
Men överlag måste jag säga att det är snyggt, bra utmaning och musiken är i vanlig ordning helt fenomenal! Jag föredrar Super IV men jag tycker inte att Vampire's Kiss ska skippas pga förutfattade meningar. Jag gillade det ganska rejält :good: Känner ni likadant eller har ni haft sämre erfarenheter med det?
 #864705  av Nightstalker
 11 maj 2020, 21:14
Jodå, Vampires Kiss är rätt trevligt men det var något parti där jag fick psykbryt...rosa/lila riddare med spjut som var rövigt placerade :DUCK
Varulven var hopplös med, där hade jag rikligt med problem ](*,)
Sista bossen hade jag dock inte så stora problem med :-k
Jag är glad att jag tog mig igenom det men jag spelar hellre igenom Castlevania 4 igen :yes:
 #864713  av Ufouria
 12 maj 2020, 11:12
Jag tycker Vampires Kiss är betydligt trevligare och i min smak än Super CV IV, som om något hade både tråkiga banor och även ett par frustrerande banor. Minns att jag spelade om slutbossen i vampires många ggr men tyckte inte det var en tråkig fight att spela så det gjorde mig inget.
 #864791  av Ludu
 14 maj 2020, 21:58
@Nightstalker Jag tror att jag vet vilket ställe du menar! Jag lärde mig bästa sättet att bara hoppa förbi dem med minsta möjliga skada :lol: Jag hade inga större problem med varulven men det kanske var för att jag fortfarande har mardrömmar om varulven i Castlevania Chronicles på PS1 :$ Nä med bättre val av vapen blev slutbossen ganska lätthanterlig, men det hjälper inte att min första megaskruttiga strategi lämnade en besk eftersmak på striden.

@Ufouria Du kanske hade tyckt att fighten var tråkig om du spelat på mitt konservativa och ineffektiva sätt 8-[

@Speedmouse Du anser det vara något dåligt? ;) Jag tycker att det är skönt med såna spel, lättare att sätta igång ett andra varv. Inget toppenspel iofs men en hygglig Strider-klon som är värd att spela i mina ögon :good:
 #864799  av Speedmouse
 15 maj 2020, 08:12
@Ludu Tänk att få det i julklapp som barn. Hade ju hunnit spela två varv redan innan Karl-Bertil Jonsson liksom! :lol:

Men jag håller med om att det kan vara skönt med något kort spel ibland, men detta var för enkelt och det känns verkligen som om man var klar med det efter ett varv. Med tanke på att man inte var bortskämd med samma spelutbud som barn hade jag sett det som katastrof att lägga sina surt hopsparade pengar på något sånt. :D
 #864800  av Ludu
 15 maj 2020, 09:13
Haha, jo det förstås! :lol:

Men som jag skrev tidigare i tråden blev jag frustrerad av mitt att första försök inte blev så smärtfritt. Jag gick nog in med inställningen att det skulle vara en barnlek och spelade därefter väldigt oförsiktigt och bara köttade på så snabbt jag kunde. Det var inte rätt sätt att tackla det :lol:
 #866465  av Sonefors
 31 aug 2020, 11:36
Super Metroid! :switch1:

Dra mig baklänges vilket bra spel. Första gången jag spelade igenom det så det var lite klurigt här och där. Hade aldrig klarat spelet utan kartan, skaplig uppgradering där jämfört med första Metroid.

Spelade (oftast bärbart) på Switchen vilket så klart inte är helt optimalt för ett sånt här spel. Att skifta mellan missiler, bomber etc på select högt uppe till vänster på switchen var en pina. Hade gärna sett att spelet var lite mer utzoomat, fick lite Game Boy-känsla emellanåt, men det är nog det enda negativa jag har att säga.

Undrar vilket spel det blir från VC härnäst! :switch:
 #866666  av TritonusRaven
 12 sep 2020, 16:32
Måste ha varit Turtles in Time med en barndomskamrat och öl.
Vi försökte varva Kirby Super Star men plötsligt dog batteriet så sparfilen raderades :/
 #866882  av Nightstalker
 24 sep 2020, 20:45
#91: Alien Vs Predator.
Slide + axel kanon = ost
Bossarna var lite knöliga men annars ganska lätt. Blev rätt uttråkad efter någon bana.
 #867755  av Nightstalker
 06 nov 2020, 16:02
#98: Final Fantasy Mystic Quest

Precis som @Speedmouse sagt så är detta "baby final fantasy". Väldigt simpelt både i gameplay, story och grafik. Musiken är väl det som faktiskt håller, enligt mig, och jag gillade battle låten skarpt :yes:
Jag är glad att spelet inte var längre än ~12 timmar för det blev rätt tråkigt rätt snabbt.

5/10 pixliga fiskmåsar

 #867775  av WERY
 07 nov 2020, 15:14
Mystic Quest är min favorit, när det gäller Final Fantasy. Varvade den franska versionen av spelet för omkring 15 år sen.
Ludu skrev: 13 nov 2019, 11:04 I min värld känns det helt snett att a Link to the Past ska gå snabbare än Yoshi's Island :o Sen tänker jag efter och inser att 100p på samtliga banor är en riktigt lång process.
90% av A Link to the Past är ju egentligen bara borg-rush. Därav att det går så fort. Jag kommer aldrig att speedrunna det spelet dock.

Ludu skrev: 11 maj 2020, 19:50 I helgen spelade jag igenom Castlevania: Vampire's Kiss. Jag har hört mycket om hur det här ska vara en extremt svår och slaktad version av ett mycket bättre spel under alla dessa år... det verkar vara ganska grymt ändå i mina ögon :?

Rondo of Blood är säkerligen bättre, jag minns faktiskt inte själv då det var för längesedan jag spelade igenom det och det var dessutom 2,5D-versionen på PSP. Jag låste förvisso upp originalet men spelade det aldrig. På egna ben tycker jag absolut att Vampire's Kiss håller Castlevania-standard. Angående svårighetsgraden, jag tror på riktigt att jag i vintras behövde många fler försök på stage VIII och B i Super Castlevania IV och det har jag ändå spelat igenom 2-3 gånger :-k Med det sagt har vissa fiender på tok för lång räckvidd och sista Dracula-fighten helt absurd, men jag återkommer till den.

Men överlag måste jag säga att det är snyggt, bra utmaning och musiken är i vanlig ordning helt fenomenal! Jag föredrar Super IV men jag tycker inte att Vampire's Kiss ska skippas pga förutfattade meningar. Jag gillade det ganska rejält :good: Känner ni likadant eller har ni haft sämre erfarenheter med det?

Jag gillar Dracula X/Vampires Kiss väldigt mycket. Ett av de Snes-spelen som har bland de vassaste ljudspåren, även om det är en del covers på gamla låtar i tidigare spel. Men det är svårt och frustrerande och fysiken är väldigt stel om man jämför med Castlevania 4. Lustigt nog har jag bara varvat det en gång men detta spelet har jag varvat hur många gånger som helst. Det är också det enda i serien som jag kan speedrunna. Jag brukar alltid gå mittenvägen, utan att ramla ner på bana 3 och utan att besöka spökskeppet. På sista bossen brukar jag tajma, så att jag kommer lagom långt ifrån, för att sedan kasta bummerangen, så den "stannar" i Dracula och delar ut några träffar, innan den går tillbaka. Så fort han förvandlar sig till kakmonstret så använder jag "smartbomb-funktionen" när han är precis bredvid mig.
 #867777  av Ufouria
 07 nov 2020, 15:42
Jag tycker mycket bättre om Vampires Kiss än Super Castlevania 4 spelmässigt, men jag stör mig på den fula boxen (och att den inte är silvrig) på Kyssen (lika irriterande som boxarna till CV3 till GB och NES ](*,) ). Minns inte att det var så himla svårt bortsett från slutbossen som jag fick spela om ett stort antal gånger.
 #868113  av Omega Supreme
 20 nov 2020, 09:55
STAR FOX!

Jag körde igenom Star Fox till SNES på Switchen precis.
Det måste vara första gången på 25 år som jag ger mig på SNES-versionen igen. Testade det kort till 3DS när det var aktuellt.

Jag körde igenom det 3 gånger. Dvs alla 3 vägarna fram till Venom. Jag hade verkligen glömt bort många av bossarna och hur många av planeterna såg ut. Men det var roligt att upptäcka dom igen.
Star Fox/Starwing är i det absoluta toppskiktet när det kommer till SNES enligt mig. Både den nostalgiska faktorn och rent spelmekaniskt. Det har åldrats väl tycker jag. Det är lite svårt att avgöra djupet ibland och manövrera arwingen i de allra trångaste passagerna men det var det även 1993.

Antingen är jag väldigt ringrostig eller så går det mycket fortare i Star Fox till Switch än till Starwing på SNES. Eller rättare sagt så utgör skillnaden i hastighet en stor förändring i hur du upplever precisionen att manövrera din arwing. Lägg där till en analog styrspak som är väldigt känslig. Det är en markant skillnad mot att spela Starwing med styrkors.

Att köra Level 1 är lite för enkelt, det är väl i princip easy. Level 2 är helt perfekt balanserad tycker jag. Normal. Någon knivig passage och någon boss man får kämpa lite med. Rolig väg! Level 3 får man svettas en del. Känna att man lever på några ställen. Inte lika avslappnat. Sista banan är ju rätt kämpig ändå :D

Ibland har jag lite dåligt samvete för att jag bytte in mina NES-spel på TV-spelsbörsen när dealen var 5 begagnade NES-spel mot ett nytt SNES-spel. Men hade jag inte gjort det så hade jag inte spelat Starwing så mycket som jag gjorde när det begav sig och jag hade förmodligen inte haft samma relation till spelet idag.

Och det sjukaste av allt är att det finns Star Fox 2 att sätta tänderna i. Om inte det är lilla julafton så vet jag inte vad som är det…


Bild
 #868987  av Omega Supreme
 17 dec 2020, 12:49
Star Fox 2

Galaxen är räddad! Igen!
Eller rättare sagt 5 gånger till. För jag har spelat igenom Star Fox 2 inte mindre än 5 gånger. 2 gånger på Normal, 2 gånger på Hard och 1 gång på Expert.

Det förvånar mig faktiskt att inte fler härinne har slängt sig över Star Fox 2? Det är ju trotts allt en uppföljare till ett av de bästa, vanligaste och mest uppmärksammade SNES-spelen som fanns back in the day.

Om jag ska vara helt ärlig så hade jag nog hoppats på en snarlik kopia av första spelet. Nya planeter att utforska och nya bossar att gå upp emot. Det som gjorde första spelet så bra. En klassiker.

Men jag kan konstatera att den som letar efter mer av samma kommer bli besviken av Star Fox 2. För det är inte alls samma.

Jag kommer att dra några paralleller till Zelda II här.
Jag minns precis hur hypat det var efter det första Zelda och hur många rynkade på näsan när allt var så…annorlunda…
Så egentligen borde jag inte bli förvånad alls efter som det här är Miyamoto i en liten ask.

Spelet går i princip ut på att förhindra Corneria (planeten) från att ta skada. Detta gör man genom att spränga allt som skjuter på Corneria. Och här har Star Fox 2 har ett strategiskt moment i sig där man rör sig rör sig kors och tvärs i en karta (overworld) och stöter på massa encounters (missiler, rymdskepp m.m.) och varenda gång man stöter ihop med någonting så inleds en kortare spelsession som är allt mellan 6 sekunder till 5 minuter. Ungefär precis som i…….Zelda II.

Några färgglada planeter finns också och när man har sprängt det som skall sprängas så slutar det skjutas missiler. När man har pulveriserat Andross styrkor så får man ta sig an Andross själv i en liknande version som det första spelet fast mycket sämre. Sedan lever alla lyckliga i sina dagar eller i alla fall fram till Star Fox 64.

Inga encounters är linjära utan du flyger åt vilket håll du vill i en ”open world” eller ”öppen fyrkant” snarare. Det funkar framför allt på planeterna när marken rör sig under dig. I rymden känns det bara konstigt. Det känns som att du står stilla i rymden och saker åker mot dig snarare än att du flyger framåt. Men någonstans ska man också komma ihåg att det här spelet var en viktig grund för det som kom att bli Star Fox 64. Mycket av det som är bra i Star Fox 2 är det tydligt att man har tagit med sig och skalat bort det som är mindre bra.

Det bästa med Star Fox 2 är Star Wolf. Andross är ju en rätt tråkig nemesis om vi ska vara helt ärliga. Star Wolf är mycket bättre. Han är som Dark Link eller Wario. Fox McClouds elaka motsats. Han och hans team med Algy och Pigma och gänget är superbra karraktärer.

Det sämsta med Star Fox 2 är att det är dåligt balanserat. De starkaste skotten är alldeles för starka och har du dom så kommer du glida igenom det mesta som spelet har att erbjuda. Den taktiska faktorn är alldeles för obetydlig och bidrar mer till stress än några finurligheter. Sedan går det inte att komma ifrån att spelet är ganska så upprepande.

Spelar man på Normal så får man inte se speciellt mycket utan bara lära sig grunderna. Spelet blir mer matigare på Hard och även för den delen på Expert. Om även ännu mer stressande. Normal har 2 planeter, Hard har 3 planeter medans Expert har hela 6 planeter t ex.

Betyget blir till slut 7/10.

Bild
Bild
Bild
 #871912  av Ashaman
 04 maj 2021, 22:49
Snyggt Joel! Jag har en period med mycket snesspelande.. relativt iaf. Kanske kommer dit :)

Jag har precis spelat igenom rock man X och X2. Kör på japanska kassetter och en sneskonsol med cic2-chip. Upplevde några djävulska slowdowns i X2. Särskilt mot slutet och när man laddade upp skotten... Ska det vara så?

Bortsett slowdowns så kändes tvåan enklare än ettan när man väl fattat grejen med minibossarna som flänger runt mellan banorna. Det var inte många gånger jag använde andra vapen än den laddade ärtbössan, men jag fick grinda hälsa till sub-tankarna en hel del. Sista bossen på ettan var svår som katten medan den här gick rätt bra.

Håller ettan för bättre...
  • 1
  • 8
  • 9
  • 10
  • 11
  • 12

Instagram #sndb.se