Jag vet inte hela storyn kring Alga. De hade ett dotterbolag vid namn Algavision som distribuerade Atari tidigt 80-tal. Den gode Carlsson som är bevandrad inom de tidiga tv-spelen och hemdatorerna, samt arrangerar Retrogathering, forskade en del i Atari-agenturen eftersom det fanns många parter och bolag som hade den som t.ex. Cherry, Vasatronic och just Algavision. Här är några papper för Alga:
Däremot så hade alltså moderbolaget Alga, distribution av Nintendos kortlekar och brädspel. Exakt vilken form och under vilka namn som dessa såldes är oklart. Det finns en svensk kortlek på Stockholms Spelmuseum. Om denna importerades av Alga vet jag ej. Vore intressant att finna fler svenskasålda Nintendo-produkter som lanserades före 1981. Att Nintendo innan G&W introducerades hade en relation med Alga är logiskt eftersom Nintendo som bekant var primärt en leksakstillverkare och har sitt ursprung i kortspel.
Dock så var väl Nintendo ej känt inom spel i västvärlden, utan det var Atari, Mattel (Intellivision) och Coleco som gällde. Därför får man anta att det var naturligt att de satsade på Atari där de hade kontakterna genom Gösta Brännström enligt Olof Stenhammar på Alga. Atari hade ju spelen som var kända i arkadhallarna som Pac-Man och Space Invaders.
När G&W växte så är det logiskt att Bergsala sökte samarbete med distributörer som kunde nå ut. Betänk att marknaden var betydligt mer fragmenterad med individuella leksakshandlare, hemelektronikbutiker och boklådor. Numera sker inköpen centralt och butikerna är i princip samma i varje medelstor stad i Sverige (kolla bara spel som exempel, nyligen stängde Tv-Spelsbutiken i Lidköping, förutom Spel & Sånt, Tv-spelshörnan i Smålandsstenar och Tv-spelhörnan i Ystad så är det bara Gamestop). Istället för att anställa säljare som behöver identifiera, upparbeta och sälja en enda produktkategori så var det naturligt att man använde distributörer som Alga eller Aikell som nämns i annonserna, för att nå ut till fler potentiella kunder (d.v.s återförsäljare som i sin tur säljer till slutkonsumenten). Dessa hade redan etablerade relationer och kom helt enkelt med ytterligare en produkt att sälja i portföljen. Det innebar betydligt lägre tröskel eftersom det kom från en leverantör som de litade på och för butikerna är antalet leverantörer också en kapacitetsfråga. Man kan inte hantera hur många som helst.
Sidonotis apropå bokaffärer. Att se Nintendo-spel hos vissa bokhandlare under 80-talet var inte ovanligt. PC-spel sålde väldigt bra under senare delen av 90-talet hos bokhandlare när multimedia var i ropet. Sedan dog det väldigt snabbt när priskriget intensifierades genom postorder, elektronikkedjor, andra återförsäljare med flera butiker som Tradition och Skivlagret. Större som Åhléns, Ica och Coop kunde hänga med i priskriget men bokhandlarna fasade ganska snabbt ut spel.
En annan rolig återförsäljare som än idag finns kvar är Ur & Penn. G&W kom in där tack vare klockfunktionen. De var en av de största kanalerna för Bergsala och sålde även bra med NES. Svårt att tänka sig idag när det är en blandning av klockor och bijouterier.