Senast avklarade G&W-, GB-, GBC- och GBA-spelet (utan fusk)?

[Ludu]

@Ufouria Jag tänkte faktiskt på dig när jag spelade det! "Det här känns som ett Ufouria-spel!". Rollergames? Ja vad jag minns tyckte jag om det Samma skrot och korn som Bad 'N Rad trots att de inte delar exakt samma gameplay!

@mtylak WildSnake verkar ju vara megakrångligt

Igår klarade jag Prince of Persia: The Sands of Time (GBA). Det verkar vara samma grafikmotor som Apprentice of the Force men i det här känns det som att det klaffar bättre med bakgrunderna! Det är även mer intressant än Star Wars då fokus ligger på hoppande och klättrande! En lightversion av den plattformsgenre originalprinsen hjälpte till att skapa. Dock blev jag trött mot slutet då det blev lite för långt mellan checkpoints och det blev för mycket upprepning med trist fäktning. Sen att själva tidssanden mest används till pussel och aldrig är pålitlig för att spola tillbaka ett dåligt hopp kändes udda. Jag fick ge upp försöket att besegra alla 75 fiender när jag insåg att det inte fanns någon vettig "här är du färdig, fortsätt finkamma andra områden" så jag nöjde mig med att klå upp slutbossen!

Ser det intressant ut är det värt att testa men det är ingen varm rekommendation från mig. Versionen till GC/PS2/XB är däremot obligatorisk Där fattar man faktiskt något av storyn oxå då den nedkortade på GBA förväntar sig lite väl mycket läsning mellan raderna

[Ludu]

För en månad sen vågade jag mig på Track & Field (GB). Jag minns väl hur svårt jag tyckte tvåan på NES var och såg inte fram emot att skaka hela GBC-skärmen med min turbotumme.

Jag började lite försiktigt på kvällen den 28 juni med enstaka grenar och insåg snabbt att NES-tekniken inte skulle funka. Jag var aldrig i närheten av någon rimlig styrka på de grenar där mätaren behövde laddas upp (med andra ord 10 av 11 grenar ) Jag fick istället köra plektrumstil med pekfingernageln mellan A & B och trots dess effektivitet var det inte alltid lätt att behålla rytmen genom hela eventet.

Morgonen därpå gjorde jag en testrunda på Competition bara för att se vilken pallplacering det kunde bli. 9231 räckte till ett silver så kampen om att uppnå 10k+ hade bara börjat. Jag blev bättre och bättre men den gren som ständigt gäckade mig var det avslutande stavhoppet. Jag hade klarat 6.12 med råge en gång men visste inte riktigt hur det gick till. Det var extra surt det Competition-försöket jag inför sista grenen låg på 9041 och visste att ett lyckat 6.12 skulle ge mig nödvändiga 960 poäng och en total på 10001. Alla tre försök misslyckades...

Efter ännu mer övning och eventuell placebo-effekt började stavhoppet funka när jag började trycka uppåt på styrkorset istället för höger Jag kunde peta in ett 6.08-hopp och det räckte för att nå 10022 poäng och guldmedalj

[Ufouria]

Övning ger färdighet! Jag gillade T&F II till NES, men det var jobbigt med vattenblåsorna på fingertopparna vilket gjorde att man inte kunde spela på flera dagar. Bra tips att använda pekfingernageln istället. Är det inte den taktiken du kör på NES versionen också?

[Ludu]

Haha, nä såna blåsor är inte kul!

Inte riktigt, typ samma grepp men mer bara att spänna armen och vibrera på samma knapp istället för att gnugga över båda knapparna

[Ludu]

I lördags tog jag tåget söderut och var nog den enda passageraren som roade sig med att spela Game Boy Color Utmärkt ljus att spela i för övrigt! Jag hade påbörjat Kirby's Star Stacker under semestern och ville se om jag under resan kunde ta mig igenom hela Round Clear. Inför resan hade jag nått nivå 32 på Insane och även klarat av att stapla 100 stjärnor i Time Attack. Tre timmar senare hade jag besegrat den sista nivån och även staplat 1000 stjärnor i Challenge Tiden bara flög förbi, men den har ju en tendens att göra det med den här typen av spel.

Spelet är rätt förlåtande då det endast blir Game Over när mittersta toppen blir blockerad, sidorna kan höjas i all evighet. Jag kan helt ärligt säga att kedjor och combos nästan aldrig var planerade utan mer ett resultat av att stapla djur på sidorna och hålla de mittersta staplarna så långt ner som möjligt. Inget slår Tetris för mig men jag skulle nog säga att Star Stacker är trevligare än Tetris Attack Mindre stressigt åtminstone.

Idag fick jag gräva fram min oerhört missfärgade Game Boy Pocket. Blev ju tyvärr varse om att Burai Fighter Deluxe inte går att spela på GBC och framåt eftersom en bugg gör att du dör från ingenstans på bossarna. På nåt vis lyckades jag ta mig förbi första en eller två gånger men andra bossen är omöjlig att hinna med innan du spontant exploderar. Med mycket sämre skärm och segare knappar hittade jag ett bra läge i soffan och satte igång en runda på svårighetsgraden Albatross. Nu hade jag inga problem alls trots att jag nu och då kunde bli lurad av att scrollningen tvärt bytte riktning eller att fiender snabbt flög in precis där jag var. Det finns ett gäng taskiga återvändsgränder men tack och lov är det inte Gradius-stuk så det går att klara sig riktigt bra även med grundvapnet.

Jag nådde slutbossen på mitt sista liv och fick in ett grymt flyt men jag måste ha vidrört slemdrakens underkäke vid nått tillfälle så jag fick använda continue på sista banan. Andra försöket var inte lika svårt trots min totala nedgradering i vapen och jag kunde till slut besegra Burai. Albatross resulterar dock i det halvdana slutet "Great fight warrior? An ace would see a graphic ending." så jag satte direkt igång med nästa varv på Ace. Jag fick till och med behålla liv och vapen från första varvet och nu när jag kunde banorna var det en dans på rosor. Slemdraken fick käka gräs ännu en gång och nu möttes jag av "The ultimate challenge awaits???". Ace var tydligen inte högsta svårighetsgraden... På't igen men nu började det bli riktigt knepigt med snabba fiendeskott. Med 20 liv i bagaget var det dock inget att oroa sig över och för tredje och sista gången var Burai tillintetgjorda och nu har jag tydligen förtjänat Ken Lobbs respekt

[Ufouria]

Tyckte du om Burai Fighter Deluxe? Isåfall borde du även spela Burai Fighter till NES Älskar omslagen på de boxarna.

Det är sällan jag kommer in spelandet så att tiden flyger iväg. Älskar dock när det händer. Tetris är lite så, fast det slår inte Lumines 1 till PSP.

[Ludu]

Ja absolut! Lagom utmaning och kort nog att köra flera varv på raken. Jag började spana in NES-versionen så fort jag var klar, helt klart intressant Verkligen sjukt snyggt omslag

Med en 6-timmars tågresa var det extra välkommet att bli uppslukad! Jag måste nog ta en extra titt på Lumines

[Worebit]

Senaste till GB var Mega man 2. Blev överlycklig när jag såg att några Mega man 3 bossar var med. Gick snabbt tills jag kom till Wily men när man fick in mönstret gick det bra tillslut :-)

[Ludu]

@Worebit Jag gillar Mega Man II till GB! Kul och lättsamt att springa igenom

Igår landade Lilo & Stitch (GBA). Ett funktionstest senare var jag 100% klar

Jag satt genom hela spelet och tänkte att det var en lite halvdan blanding av Metal Slug och valfri pusselplattformare (beroende på vem som styrdes). Trots detta var det något under den Gunstar Heroes-doftande slutbossen som fick hela upplevelsen att växa i efterhand. I slutändan var jag riktigt nöjd med genomspelningen även om Stitch ibland kändes stel och att det inte alls framgår att Lilo kan smyga eller gömma sig med L- och R-knapparna.

Lutade först mot att skippa en rekommendation men jag måste säga att det var värt att spela igenom

[Speedmouse]

Klarade av Drill Dozer till GBA idag! Ett av de bästa spelen till konsolen, släpptes tyvärr aldrig i Europa dock.

[Ludu]

Ehhh, alltså... Jag klarade just Disneys Tarzan (GBC) Det är en rätt skamlös Coop Xtra-variant på Donkey Kong Country. Nej stryk det, det är snarare budgetvarianten på Donkey Kong Land. Med andra ord rabatt som dras av på redan nedsatt pris. Spelet går rent ut på att samla bananer i djungelmiljö och likheterna till Nintendos serie blir ännu mer uppenbara när du får spela som gorillan Terk Ganska stelt men med imponerande animationer och... låt oss kalla dem "ambitiösa" videosekvenser. Ganska snyggt ibland och fult som stryk ibland. Helt okej genomspelning överlag skulle jag ändå säga om det inte vore för den helt orimliga bossfighten mot Sabor. Det är konstigt nog inte slutbossen utan hon dyker upp i mitten av spelet med en rejäl blodtörst. Dumt nog får man lösenord tre banor innan man möter henne så när du oundvikligen slösat bort alla dina liv är det bara att börja om från I'm No Second Banana igen. Fjärde gången vi möttes hittade jag en strategi som var relativt säker jämfört med tidigare försök. När jag till slut kunde besegra leopardeländet var det bara att kuta igenom resterande banor utan några större problem och plötsligt var det över

Testa om ni redan har det, annars kan ni faktiskt skippa det helt. Alla tre Donkey Kong Land och GBC-versionen av Country är mycket bättre alternativ.

[Speedmouse]

Drog igenom Link's Awakening nyligen, första gången jag spelar det sen det släpptes på original-GB.

Intressant att de skruvar upp svårighetsgraden så pass mycket från A Link to the Past, känns som om spelets första dungeon är svårare än samtliga tillsammans i föregångaren. "Handlingen" är bra märklig också.

Tycker ändå spelet är helt OK och imponerande att de lyckats klämma in så mycket på kassetten och kul att man inte bara kan springa igenom spelet utan att tänka.

På minussidan hamnar övervärlden, den blir ganska frustrerande efter ett tag med alla återvändsgränder och kartan är inte till mycket hjälp heller tyvärr. Har även svårt med alla Mario-referenser i spelet. Visst, en goomba som cameo hade ju vart kul, men detta känns ju nästan som Links äventyr i Svampriket emellanåt.

[Ludu]

Jag har lagt märke till att fler än du här på forumet tycker att Mario-fienderna i Link's Awakening är något negativt. Inget konstigt med det, mest att jag tycker det är intressant att det är en grej

Förra veckan blev jag till slut klar med Fire Emblem: The Sacred Stones (GBA). Jag valde att följa Eirika vid vägskälet, Ephraims kapitel får vänta till ett framtida varv.

Som helhet skulle jag säga att det är ett väldigt bra spel men jag måste medge att permanent död faktiskt drar ner betyget rejält för mig. Jag vet att det är enorm del i vad som gör Fire Emblem till Fire Emblem men det känns så förlegat. Jag vågar knappt använda svaga karaktärer för att inte riskera att de förstör en i övrigt bra omgång men använder jag dem inte blir de heller aldrig starkare. När slumpen dessutom spelar roll känns det nedrigt att missa en attack med 98% träffsäkerhet och sen som kontring få en kritisk träff rätt i plytet. Bara att börja om, en timme åt skogen... Om en karaktär kolavippar tycker jag att ett rimligare straff hade varit att den är otillgänglig under resten av kapitlet och kanske även nästa.

Jag läste i förväg att folk avrådde från att grinda nivåer mellan kapitlen för att spelet då skulle befrias helt från utmaning. I mitt tycke har jag grindat rätt rejält (when in Rome, verkar vara exklusivt till denna titel) men ändå kunde fiendetrupper dyka upp från ingenstans och få in en lyckoträff på någon av mina starkaste krigare. Cormag och Garcia hade en tendens att råka ut för detta... Visst, det går att fortsätta även om någon sidokaraktär dör men det går inte att veta hur mycket svårare resten av spelet blir utan den personen så jag har kört stenhårt på omstart vid varje förlust. Detta tillsammans med att inte veta när föremål bör användas, eller i vissa fall vad de ens gör, är dock det enda negativa jag har att säga. Jag kan tänka mig att Advance Wars kommer att falla mig mer i smaken när jag sätter igång med dem, vad jag har förstått så är det ännu mer fokus på det jag tycker så väldigt mycket om med de två Fire Emblem jag hittills tagit mig igenom. Senare delar där permanent död går att stänga av känns oxå lovande

[Ludu]

I torsdags landade Ghosts ’n Goblins (GBC) hos mig, perfekt timing nu när det börjar vara mer spöklikt ute. Ett funktionstest senare var jag på första varvets sista bana och kvällen därpå tog jag mig igenom både den och spelets andra varv.

Det är tveklöst en bättre version än NES-spelet Samma grafik men mycket bättre bildfrekvens och animeringar och som bonus skön C64-doftande arpeggiomusik. Dessutom verkar fienderna inte vara lika oförutsägbara även om det såklart kan komma ett sånt där ylande tortillaspöke från ingenstans och förstöra en omgång. Red Arremer gick nästan alltid att besegra med en och samma strategi och de där trollen hade aldrig samma benägenhet att stanna kvar ovanför en stege eller plötsligt rusa i motsatt riktning utan förvarning. Bossarna på bana 5 och 6 kunde däremot krångla till det en del men det är oxå enda tillfället jag kan skylla på att den mindre skärmen gör något svårare.

NES-spelet har sin charm men är egentligen inte så värst bra, något jag insett mer och mer när jag testat det på Switch. GBC-versionen gör det mer spelbart och roligare att spela igenom. Men det är lite trist att de rättat alla felstavningar, 0 av 5 i betyg totalt

(Nä, helt klart värt att spela )

[Ufouria]

Grymt! Jag gillade också GBC versionen starkt. Har för mig att man kunde spara i det också vilket jag tycker är skönt då jag helst gärna spelar en kvart åt gången

[Ludu]

Ja precis, lösenord efter varje bana som kommer ihåg både vapen och antal liv Fast antal liv spelar ju ingen större roll, blir ju en hel del Game Over

Det gäller bara att komma ihåg att skriva ner/fota när lösenordet dyker upp, de verkade inte komma tillbaka vid Game Over eller paus!

[Ufouria]

Har du spelat igenom Ghouls n Ghosts till GBA ännu? Det spelet gillade jag också skarpt och är ett av de knappt 10 GBA spelen som jag har kvar (tillsammans med Castlevania spelen och Mega Man & Bass) och som jag vill spela igen.

[Ludu]

Jo det har jag men det var många år sen nu Bara original mode dock, har hört att arrange mode ska vara rätt annorlunda med andra banor än de i SNES-spelet! Spelade du arrange mode?

[Ufouria]

@Ludu Jag tror att jag spelade igenom arrange mode också för jag spelade det ganska mycket. Känns dags att spela det igen, men nu på stor skärm (TVn).

[Ludu]

I helgen fick jag äntligen bekanta mig med den lilla krabaten i Trip World (GB).

På fredagkvällen tog jag mig till fjärde världens boss (Matte?) men blev sen varse om att Game Over oxå betyder omstart. Morgonen därpå startade jag dagen med ett nytt försök och kunde ta mig till det som visade sig vara upploppet till sista bossen, mycket tack vare att jag på bana 4 snubblade över den minst sagt obehagliga power-upen som gör den bossen till ett skämt Nästa försök fick jag äntligen se slutbossen men jag kolavippade redan på första attacken. Det sista försöket gick däremot väldigt smidigt överlag även om slutspurten var väldigt knivig och gjorde mig orolig för ännu en tripp till startskärmen.

Av förklarliga skäl känns det absolut som Game Boyens svar på Mr Gimmick men det är inte riktigt lika intressant spelmässigt och musiken håller inte alltid den standard Sunsoft är kända för. Däremot är det sjukt snyggt och supermysigt rakt igenom! Eftersom spelet inte erbjuder några continues kändes längden rätt lagom. Hade de klämt in ännu en bana eller två tror jag att omstart hade varit en nackdel men i det här fallet blev det bara mer omspelningsvärde. Hade jag sprungit igenom det på första försöket hade världarna inte hunnit sjunka in på samma sätt.

Inget toppenspel men absolut värt att spela igenom, i synnerhet för att få uppleva det visuella Jag kommer tveklöst att plocka fram det för något varv här och var framöver!

[Ufouria]

Musiken är trevlig också!
Den där power-upen vet jag inte om jag snubblade över. Har iaf inget minne av den.

[Ludu]

Man får en projektilattack som tar kål på varenda fiende inkl bossen på ett skott och dessutom...

...växer det ut läskigt långa ben på kaninvarelsen

Jag blev sjukt förvånad

[Speedmouse]

Klarade första Gargoyle's Quest i helgen! Har kört de andra två i serien och gillar dem skarpt, så kände att det var dags för originalet.

Märks att det är ett tidigt Game Boy-spel. Något som irriterade mig var att man ofta hamnade på en vägg upp mot ett tak med taggar, så det var omöjligt att ta sig ner utan att ta skada. Spelets random encounters tillförde verkligen ingenting heller. På det hela taget ett väldigt bra spel i alla fall!

[Ufouria]

@Ludu Wow

@Speedmouse Kul att du gillade det. Det är ett av mina iaf topp 20 favvospel till GB. Det var länge sedan jag spelade det sist, men jag kommer definitivt spela det fler gånger.
Även GQ 2 till NES är grymt! I tvåan är det dock ett jobbigt parti där man ska flyga över ett hål. Skitsvårt! Tyckte däremot inte om Demon's Crest. Det var en besvikelse, och jag klarade det aldrig (gav upp då jag inte tyckte det var så roligt).

[Ludu]

Gargoyle's Quest är ett av de spelen jag ser mest fram emot att ta ett till varv i

Oh. My. Damn. Jag vågar inte gissa på hur många timmar jag satt igår utan att lyckas men imorse kunde jag äntligen utrota virusen på Level: 20 Speed: HI i NES Classics: Dr Mario (GBA). Jag har blivit ganska förbannad när kvacksalvaren bestämt sig för att enbart kasta ofördelaktig medicin. Ibland kan doktorn i ett startläge med enbart blå och gula virus ordinera en jämn ström av helröda piller Jag blev riktigt less när jag vid ett försök satt med två ynka virus kvar och han aldrig behagade att kasta den enda färgkombination jag kunde göra något med… Nåväl, konceptet i sig är det inget fel på. En blandning av att jag inte är så värst bra på Dr. Mario och mitt egna val att sätta högsta svårighetsgraden som mål är inget jag kan beskylla spelet för. Dock känns kontrollerna lite sliriga och jag har inget minne av att jag brukar klanta mig så pass ofta i exempelvis Tetris. Skönt att ha klarat det iaf, nu kan jag spela på rimligare nivåer framöver utan något specifikt mål… om jag inte bestämmer mig för att skaffa den riktiga NES-versionen förstås

Innan dess spelade jag igenom NES Classics: Donkey Kong. Där vågar jag gissa att det tog ett par minuter Det är ju ett high score-spel men på papperet är det avklarat. Jag kommer aldrig bli någon King of Kong men det är småtrevligt att plocka fram nån gång nu och då och se hur många varv det blir. Jag har spelat det förr men det var premiär för just GBA-versionen och för den här typen av spel känns det som ett bra alternativ. Lite Game & Watch-känsla istället för att sitta framför en TV.

[Nightstalker]

Gargoyles Quest som ett inofficiellt "Vi spelar tillsammans"?

[Ludu]

(10 nov)
NES Classics: Castlevania (GBA)
Bara vanliga Castlevania med allt vad det innebär. Ibland frustrerande men väldigt kul ändå

(12 nov)
Wade Hixton’s Counter Punch (GBA)
För dig som spelat sönder Punch-Out!!-spelen är det här ett sjukt bra alternativ Tydliga influenser från Nintendos boxning där det krävs kvicka reflexer. Vet inte om det är lättare att spela igenom eller om jag bara tog med mig fingerminnet från Iron Mike, Nick Bruiser och Mr. Sandman.

[Speedmouse]

Fick feeling på att dra igenom Sword of Mana igen, var några år sen sist. Riktigt bra tolkning av första spelet i serien (Mystic Quest) och ett av de bättre spelen av de jag spelat till GBA.

[Ufouria]

Najs! Det kan nog vara skoj. Mystic Quest gillade jag fast jag fastnade direkt. Det gör jag i alla Zelda-likande spel men de kan ju var rätt mysiga ändå. Skulle nog hellre kolla på när någon annan spelar än att jag spelar själv och fastnar.

[Speedmouse]

Klarade av Legend of Zelda Oracle of Seasons och Oracle of Ages nyligen. Väldigt trevliga spel! Inte de bästa i serien, men allt annat än dåliga.

Det roliga är själva konceptet och hur spelen lirar tillsammans. De är ju ganska olika i upplägg, där Seasons är mer klassiskt Zelda metroidvania, medans Ages är mer fokuserat på pussel och problemlösning. Tycker det känns lite före sin tid att man kan importera sin sparfil till det av spelen man väljer att avsluta med (går att köra i vilken ordning man vill) och fortsätta storyn i spel nummer 2. Beslut man tagit i första spelet påverkar saker i andra spelet och man får inte möta Ganon utan båda spelen och då dyker han upp i det spelet man väljer att avsluta med.