Jag fattar fortfarande inte hur
ett enda ord kan väcka så mycket irritation. Jag hade förstått det om det hade varit något som tydligt var menat att nedvärdera en viss person eller en viss folkgrupp, men det var det ju knappast.
Jo, jag har pluggat på universitet, alldeles för länge, och jag har dessutom läst mer akademisk litteratur om spel än vad som egentligen kan klassas som sunt. Men det tänker jag ändå inte skämmas för. Det vore ju lika generalstolligt som att skämmas för att inte ha gjort det.
I min enfald så tänker jag mig att det som jag tycker är intressant kanske också någon annan tycker är intressant. Det hade väl verkligen varit att sätta sig själv på höga hästar om jag hade förutsatt att det jag intresserar mig för är
så speciellt och
så svårt att ingen annan bryr sig om eller kan förstå det?
Tro mig dock när jag säger att det händer, och det ganska ofta, att jag mitt i att skrivandet av ett foruminlägg inser att det här lär nog ändå ingen annan vara intresserad av (inte för att det är "svårt" eller "viktigt", utan bara för att det helt enkelt är väldigt navelskådande och ointressant) och bara raderar alltihop.
Jag får tacka Vigdul för alla komplimangerna, det känns bra. Jag tycker - om jag får säga det själv - att jag efter mångårig träning börjar bli hyfsat vass på att skriva i alla fall argumenterande texter (men be mig för guds skull inte skriva skönlitteratur, för det skulle nog kunna klassas som brott mot mänskligheten). Jag är högst medveten om att språk kan användas som vapen och maktmedel, och det händer också att jag med flit försöker göra det om det är riktat mot någon jag tycker har gjort sig förtjänt av det. Men det är det verkligen ingen som har gjort i den här tråden. Ibland skriver eller säger jag också saker för att småretas med folk, men det gör väl de flesta?
Men just ordvalet "narrativ" var inte menat som provokation, maktmedel, vapen eller något sådant. Det var helt spontant och omedvetet. Och jag tänker inte be om ursäkt för det, eftersom jag inte hade en gnutta ont uppsåt.