Visserligen blev resultatet ganska magert. Karln minns inte så mycket som jag hade hoppats på men here we go anyway:
SC: Berätta lite om dig själv och din bakgrund.
JM: För min del så började det med att jag och min dåvarande hustru hade bestämt oss för att läsa medicin. Vi var dock tvugna att läsa upp biologiämnet så vi började på Konvux och under tiden så skulle vi ha något att försörja oss på så vi körde taxi båda två och så var vi intresserade av Sci-Fi. Det fanns ett litet bokförlag som hette Delta och som drevs av en kille som heter Sam Lundwall. De gav ut Sci-fi av mycket bra kvalitet med författare som Robert Heinlein och liknande potentater på området och i ett litet reklamblad därifrån så eftersökta han översättare så vi nappade på det. Det här var omkring -81 som jag började översätta min första bok. Sam Lundwall tyckte att vi, båda två, gjorde så bra ifrån oss att han rekommenderade oss att prova med ”riktigt” litteratur. På den tiden var inte översättare något som man kunde utbilda sig till utan man halkade in på ett bananskal eller via kontakter. Nu finns det ju, sen ett par år tillbaka, på Stockholms Universitet en Tolk- och översättare linje men det fanns ju inte förr
SC: Har man annars ett språk som man ägnar sig åt?
JM: Det vet inte jag hur den där utbildningen ser ut men i första hand handlar det inte om att kunna det utländska språket bra utan att kunna formulera bra sig på Svenska för det du inte förstår i ett utländskt språk kan du ju slå upp en in bok. Jag skulle vilja hävda att det bara är så. Förr var det mycket vanligt att bokförlagen fick samtal från folk som hade varit Engelsk-lärare på gymnasiet i 20 år och ansåg sig vara perfekt som översättare men man behöver inte kunna översätta det språk som man behöver översätta från perfekt men däremot det språk som man översätter till. Själv ägnar jag mig mest åt Engelska men jag har även gjort lite översättningar från Tyska och Norska.
SC: Jobbade du och din dåvarande fru med samma material så ni korrekturläste varandras saker?
JM: Ja i början gjorde vi det men sen blev det att vi satt och pillade var och en för sig..
SC: När köpte ni erat NES?
JM: Så fort den första NES-burken kom så tror jag att vi relativt snart köpte den.
SC: Till barnen?
JM: Det var nog mest till oss själva för de var så små då så de kunde knappast spela.
Så det var nog mest till oss själv men så klart även till dem så småningom och vi retade oss på att det medföljande material var så taskigt översatt så min dåvarande hustru ringde ner till Bergsala (BS) och uttryckte synpunkter.
SC: Kommer du ihåg om det var något specifikt som ni störde er på?
JM: Nej, det gör jag inte exakt men det var överhuvudtaget väldigt stolpigt och fånigt språk. Det var helt enkelt djävligt dåligt översatt. Owe erbjöd oss att ta hand om det där istället så jag gjorde det medan hustrun fortsatte med annat. Vi hade någon deal där i början som gjorde att vi inte fick mycket betalt utan vi gjorde det mest för att det var kul.
Jag kommer inte ihåg exakt hur länge jag höll på med det där.
SC: Du sa ca 10 år förra gången vi pratade.
JM: Ja men det var mer för jag kommer ihåg att jag fick N64 och det var väl omkring 99-00?
SC: Nja, vi pratar omkring -97.
JM: Okej men det var iaf runt 2000 som jag slutade med det här och anledningen till att det slutade var framförallt för att Nintendo of Europa ändrade villkoren för översättningsgrejerna till spelen därför att NOE ville göra allting färdigt själva så de anlitade en Engelska översättarfirma som då översatte till samtliga språk, även till Svenska.
Så när BS köpte in spelen så fick de spelen redan med översättningen klar och kostnaden för det inbakat i priset av kassetten och då behövde de helt enkelt inte mina tjänster längre.
Det var runt år 2000 nångång och då hade jag redan länge funderat på att lägga av för det var jobbigt och tråkigt så in i H-e för översätta bruksanvisningar är inte kul oavsett vad det handlar om och det var också ett väldigt ojämt flöde. En gång ringde Owe till mig på Juldagsmorgonen klockan 08 eller nåt sånt och sa att nu faxar jag över en bruksanvisning till dig och det är bråttom som fan och då fick man sätta sig på juldagen och översätta en bruksanvisning till något spel. Det kunde ju gå 2-3 veckor utan att det kom nånting och sen kunde det komma en 5,6 eller 7 som skulle ha varit färdiga igår. Det var svårt med planeringen och det kunde bli djävligt jobbigt mellan varven. Det var faktiskt skönt att slippa det.
SC: Hur lång tid tog det att göra ett sånt jobb?
JM: Manualerna gick tämligen fort men det är omöjligt att svara exakt på för en del grejer exempelvis i Zelda kunde det vara rätt tjocka böcker eller häften och det tog ju förstås flera dagar att översätta en sån grej men de små till GB, det tog väl ett par timmar. Jobbet gick ju lite grann av sig själv ibland, man behöver man ju inte fundera så mycket, man vet ju, tryck på A-knappen för att hoppa och på styrknappen för att svänga till vänster och höger, det var ju bara att skriva på. Annars kan man säga; en liten produkt ett par timmar; en stor produkt ett par dar
SC: Översatte du allt till BS?
JM: Ja, i princip allting. Både spelguider som kom…
SC: Ja jag skickade ju bilder på dem
JM: Ja, och åtminstone en av dem kände jag igen men de andra kan jag inte säga hur jag gjorde med.
Jag minns när de här, vad hette de, Teenage Hero Mutant sköldpaddorna dök upp så fick jag något reklammaterial skickat till mig och jag ringde ner och frågade: ”Vad faan är det här?”
Michelangelo och grejjer hette de.. och det här reklambladet var fullständigt obegripligt för jag visste inte vad det var för något, var det ett spel eller ett mjukisdjur och sen visade det sig att det var ju alltihopa det där.
SC: Ja, det var ju ett helt koncept
JM: Ja, det var ju det..
SC: Hur såg kontraktsdealen ut?
JM: Något kontrakt fanns inte utan jag var inkallad vid behov, vi hade ju dealen att de skickade material varefter och det gjordes per fax, jag översatte och faxade tillbaka.
Så småningom blev det så att jag fortfarande fick materialet per fax men skickade tillbaka det med e-post när det blev poppis.
SC: E-post?!? När började du använda det?
JM: Det minns jag naturligtvis inte heller men det var relativt tidigt. Det måste ju ha varit omkring 90-91, jag flyttade där omkring så det måste ha varit omkring då som jag skaffade modem så jag var ju ganska tidigt på tåget med e-post. Jag minns inte exakt men vi började med det så snart som det blev praktiskt möjligt och bättre än att faxa.
SC: Vet du om de skickade materialet vidare sen till Japan?
JM: Ja, det gjorde de nog inte för jag tror att de tryckte materialet själv nånstans men sen när vi kommer in på Shadowgate och några andra grejer, det gick ju vidare till Japan förstås.
SC: När vi var på studiebesök på BS för ett tag sedan så sa Owe att manualerna hade tryckts och packats i Japan.
JM: Jaha!?!
SC: Du sa att det packades i Sverige…
JM: Jag vet inte om jag sa att det packades i Sverige men jag fick inte materialet förrän det hade kommit till Sverige. Det gick inte att få tidigare och trots att BS tjatade och sa: ”Vi vet att spelen inte kommer förrän då och då men ta hit manualen i förväg” så var det jättesvårt att få dem att göra det så när spelen kom så kom också bruksanvisningarna och det var därför som det var så bråttom att fixa varenda gång. Vem som tryckte dem det vet inte jag.
SC: Det står ”Printed in Japan” på baksidan av manualerna.
JM: Jaha.
SC: Var ni fler som översatte från Engelska och översatte du från andra språk?
JM: Jag tror inte det och jag jobbade inte med att översätta från andra språk.
SC: Är du spelintresserad?
JM: Jag var det i början med tröttnade snabbt så för mig var det bara ett rent extraknäck
SC: Hur länge höll spelintresset i sig då?
JM: Ja, åtminstone fram till o med SNESen. Så långt tyckte jag fortfarande att det var ganska kul, iaf en del av dem, Mario Kart och något som hette F-Zero
SC: Det är ju ett av de tidigare spelen. I den manualen är det ju en liten serie med också.
JM: Ja, just det ja, ja, det var det. Ja, det kommer jag ihåg nu när du säger det.
SC: Jag antar också att ditt åtagande även inkluderade Game Boy?
JM: Ja, det var det. Det var ju egentligen allt material som de skickade på mig, när vi började med det här, det var ju mest praktiskt för dem att ha allt material på ett ställe och så länge jag gjorde det till belåtenhet så var det ju bara att mölja på.
SC: Jag kikade genom mina manualer och hittade följande versioner av Ice Climber:
Jag misstänker att den övre är den äldre varianten för i 99% av mina manualer använder ordet ”Styrknapp” istället för ”Riktningsknapp” och de manualer som använder ”Riktningsknapp” är till två av de äldre spelen.
JM: Just det, ”Riktningsknapp”, det är inte jag för jag kallade det för styrknapp, så det är säkert så att från och med att det står styrknapp så är det jag som har översatt det.
SC: Här nedan kommer en del olika Nintendorelaterade publikationer som jag är nyfiken på om du har översatt:
SC: Instruktionsbok till Zapper-pistolen?
JM: Det tror jag inte att jag gjorde, jag har iaf inget minne av det, den måste ha kommit väldigt tidigt den där.
SC: Men om den kom tidigt och du inte gjorde den så borde ju du ha gjort en revidering av den.
JM: Ja, om de nu brydde sig om att göra om den.
SC: Användarmanual till NES Advantage?
JM: Det är samma sak med den, jag vet inte om jag gjorde den heller. Jag känner igen den men texten vet jag inte.
SC: Löst A4 som medföljde Game & Watch-spelen?
JM: Jag gjorde några såna, ett antal men inte de tidiga för G&W kom ju före NESen
men senare versioner gjorde jag några stycken på.
SC:Tidningarna och Nintendobiblioteket?
JM: Nintendo-Magasinet gjorde jag inte alls utan det var ett annat, ett dotterföretag till BS kan man säga, som gjorde dem men någon eller några av de där spelguiderna översatte jag men vilka minns jag inte alls.
SC: Var ni medlemmar i Nintendoklubben?
JM: Nej, det var jag aldrig men jag fick tidningen ändå.
SC: Yapon skötte uthyrningen och medan spelen låg i ett normalt hyrvideofodral så var ibland manualen inklistrad på insidan av fodralet. Vet du om du har gjort något jobb för Yapon? (Vi tror att de tog in spel som inte Bergsala tog in, sk gråimport). Här är en annan variant på Yaponmanualerna:
JM: ja, jag gjorde en del grejer åt Yapon och så den där känner jag igen, Bart vs the Space Mutants
SC: Sen kom ju den där andra varianten, den blåa etc.
JM: Det minns jag inte om jag gjorde dem? Det kanske var någon annan som gjorde dem?
SC: Jag har aldrig granskat en sån själv men det kan ju vara så att det är samma text som i en vanlig manual fast omdisponerad med ny layout etc..
JM: Ja, så kan det ju vara..
SC: Känner du även igen dessa reklamblad?
En lite säljande text och ett datum när spelet skulle komma.
JM: Det tycker jag att jag känner igen så jag har sett materialet men om jag har skrivit något på det, det vet jag inte
SC: Det du sa tidigare om Turtles, kan det ha varit en sån här som du hade fått?
JM: Det är möjligt, jag minns inte det. Turtles minns jag för det var så unikt och till att börja med när jag bara fick texten utan bilderna så var det helt obegripligt för mig. Det var så svårt att greppa för mig vad det var för något. Jag åkte ner till BS och då var det någon (random?) japan som presenterade och visade mjukisdjur, dockor, spel och tröjor med sköldpaddor på. Det blev ju en väldig hajp på det där.
SC: Du skötte väl allt jobb hemifrån annars?
JM: Ja, men jag åkte ner till BS, inte en gång om året men åtminstone 1 gång vartannat år och ibland var det för att det var något speciellt, det kanske var någon tillrest japan som ville träffa översättaren eller om det var något som skulle diskuteras.
SC: Jaha, som exempelvis vaddå?
JM: Jag tror att det var något i samband med de här sköldpaddorna och jag kommer ihåg att Owe räddade mig vid ett tillfälle för jag hade inget visitkort. Den här artige japanen, som var någon jättehöjdare i Japan som kom hit och bockar och ler och genast räcker över sitt visitkort till mig och jag hade inget så jag teaterviskade till Owe och: ”Vad ska jag göra nu? Jag har inga visitkort!”
Men då räddade Owe mig och sa: ”Herr Malmsjö har precis flyttat så han har inte fått sina visitkort från tryckeriet än…
”Aha!” sade Japanen och nickade, för honom var det ju otänkbart att man inte hade visitkort.
Annars är översättare överhuvudtaget tämligen anonyma och i synnerhet på ett sånt där ställe där man översätter bruksanvisningar för det står det ju aldrig med namn vem som har gjort det. Jag har översatt bruksanvisningar till tv-apparater, videoburkar och annat åt myndigheter och där står det ju heller aldrig vem som har översatt. Det är en helt underordnad betydelse så det är ju helt likgiltigt vem som har översatt om det inte är så dåligt att man har lust att ringa och skälla på dem
SC: Det var ju så det började...
JM: Ja, för min del.
SC: Ibland hände det att man köpte in ett restlager från ett annat Europeiskt land och kompletterade det med en enklare, i regel svart-vit, manual på Svenska. Detta var inte ovanligt i slutet på en konsols era när nästa konsol hade släppts och den gamla konsolens spel inte längre sålde så bra, att istället för att köpa in en massa ex från Japan som man sen inte blir av med så köpte man in restlager från andra europeiska länder.
JM: Om det var konkurslager eller inte det vet ju inte jag, jag fick ju bara materialet, det damp bara ner och man sa aldrig var saker kom ifrån
SC: Nä, det är klart.
SC: Några få spel översattes även till Svenska och vi är ju förstås nyfikna på om du gjorde dem också.
JM: Den tror jag att jag översatte och det där var ju helt jävla hopplöst för vi fick inte spelen så det gick inte att spela och titta, inte ens BS hade fått själva spelet så det gick inte att köra. Det enda vi kunde få av Japanerna var en lista på lösryckta ord, alltså inte hela meningar utan, för att ta det här som du har skickat till mig som exempel:
”One of the three magicians has the Sword of Hope”, då var det alltså en lista där det stod ”one” och så stod det ”of” och så stod det ”the” och så stod det ”three” och inte i någon vettig ordning utan alla ord som var med i den Engelska versionen var listade rakt upp o ned utan någon som helst ordning.
Det var ett helvete att få ordning på det, för visserligen kan man ju översätta ord för ord men man missar ju böjningsformerna! Det blev katastrof innan vi fick någon som helst ordning på det där. Och så vissa ord som betydde flera saker som man inte kan klara ut om man inte har ett spel eller ett sammanhang som man kan titta efter i.
De tog till sig lite grann av den kritiken inför ”Shadowgate” för då skulle man göra på ett annat sätt, nu skulle jag ju få spelet och då skulle jag köra det japanska spelet på….
SC: Engelska?
JM: Ja precis, det var en japansk version så man var tvungen att ha en japansk konsol som kunde hantera den japanska formatet men texten var på Engelska. Jag fick då spela igenom hela spelet med en spelguide så jag slapp sitta och fundera så mycket och sen översätta allihop och när det var klart så skickade jag det till… BS, tror jag eller om jag faxade direkt till japan, det är möjligt å så gjorde de en provversion på en kassett som de skickade tillbaka till mig.
Så spelade jag igenom den och så såg jag att vissa saker var fel och så meddelande jag att där och där är det fel och så ändrade de. Det där gick ett par vändor fram o tillbaka och Japanerna muttrade för tydligen så är det väldigt dyrt att plocka fram en sån där masterkassett, det kostar alltså tusentalskronor för en sån där master. Till slut var det dock klart, vi hade fått den och det var godkänt och Owe hade godkänt den och allting och, precis som du påpekade så lyckades japsarna alldeles på egen hand ändra till Gä och Slä istället för Gå och Slå och så stod det alltså inte i den version som hade skickats till dem som var slutgiltig. Jag vet också att det var någon på BS som korrekturläste för vi var så jävla måna om att det inte skulle bli som i ”Sword of Hope”, något jäkla spektakel utan det här skulle bli jättebra för det här var ju det första riktiga spelet i färg som skulle vara på Svenska och skitbra o så har de gjort det här med Gä och Slä. Det är ju dessutom det första man ser när man startar spelet så får man det rakt i nyllet.
SC: Och inte bara en gång.
JM: Alla blev ju som tokiga men då var det så att Japanerna hade alltså inte avvaktat, de skickar alltså slutversionen för godkännande till oss och vi ser ju direkt: ”Faan, här står ju Gä och Slä” och Owe kastar sig på telefonen och då har de redan tryckt upp hela upplagan, de hade redan gjort alla spelen, de väntade alltså inte på det sista godkännandet och Owe blev ju vansinnig så de gjorde någon ekonomisk deal så BS fick det billigare. Det var det enda japparna kunde göra för de kunde ju inte tänka sig att trycka om det en gång till. Det vägrade de göra så Owe fick rabatt och så skickade de med den där rättelselappen.
SC: Det finns ett par spel till men jag tror inte att de andra spelen har något känt stavfel.
JM: Nej, det här är det enda jag minns också med ”Shadowgate” för det var så ofattbart: Hur faan kunde de skicka det? Och de skickade det med sån där UPS så det kom en sån där litet brun lastbil hem till mig när jag bodde i Nynäshamn och så springer det en liten gubbe upp till mig och ger mig det där och så tittar jag på det och upptäcker att ”Fan, det här är ju fel” o så ringer jag till Owe och Owe har också upptäckt det där å så ringer han till Japan och då har de redan möljat ut spelen ur maskinerna så man kan ju undra hur det tänkte
SC: Hur mycket korrekturlästes annars?
JM: Nja, det gjorde man i regel inte annat än i undantagsfall, om det var något speciellt som i fallet Shadowgate etc.
SC: Vet du om du gjorde något jobb som sen inte användes?
JM: Nja...
SC: I Nov-Dec numret av NintendoMagasinet 1991 så finns en fråga om det kommer fler spel på Svenska och svaret är: ”Ja, Déjà Vu och Uninvited heter två spel som håller på att översättas just nu när du läser detta. De använder sig av samma typ av styrning som Shadowgate.” och eftersom Uninvited aldrig släpptes i Sverige
JM: Nej, Uninvited minns jag inte alls.
SC: Även till SNES kom det några stycken som var översatta bland annat Tintin & Shadowrun:
Var du inblandad i dessa översättningar också?
JM: Tintin i Tibet, den minns inte jag, den minns jag inte alls. BS provade ett tag med en översättarfirma i Gbg, troligtvis för att de tyckte det var närmare eller bättre eller nånting sånt men det visade sig att de översättningarna blev sämre, tog längre tid och så blev dyrare.
Det kan det ha varit i slutet på 80… Nja, jag säger inget för jag minns inte det heller.
Och ett av problemen när du ringer till en översättarbyrå är att då har du anställda människor som jobbar med kontorstider. Du kan inte ringa till ett vanligt företag på juldagen och be att de ska göra ett jobb som ska vara färdigt på eftermiddagen, det funkar liksom inte, Det som BS tyckte var bra med mig var att jag gjorde jobbet så fort som jag bara kunde oavsett när de ringde. På så sätt funkade det bra. Iaf det kanske var den här andra översättarbyrån i Gbg som gjorde den och den här Shadowrun minns jag inte heller.
Här kommer några exempel på lite olika varianter:
Exempel 1: Super Mario Bros 1 manual (Engelska)
Super Mario Bros 1 manual (Svenska)
Här har man (du) valt att översätta The Hammer Brothers och Pirana plants medan Lakitu och Spiny får fortsätta att heta samma sak. I exempel 2 släpps fantasin lös ordentligt.
The Guardian Legend manual (Danska)
Den som har översatt den Danska delen av manualen har hållit sig ganska troget till de Engelska ”orginalnamnen” (den enda skillnaden är att Grymgrim heter Grimgrim i England) medan den Svenska översättningen har betydligt fler ”egna” namn:
Hur skedde urvalet eller översatte du det som gick att översätta?
JM: Ja, hur man valde att översätta namnen i manualerna, ja, jag minns inte det heller exakt men jag tror att det var så att vi kom överens om att om den enda gången det står att det heter något är i manualen och sen figurerna bara finns i spelet så kunde jag hitta på nånting på egen hand.
SC: Hur menar du?
JM: Ja, alltså, jag ser på materialet som har skickat med att det finns pirayablommor och konstiga fiskar och andra figurer. Och om namnen på de här bollarna eller kräftorna eller vad det är för nånting inte nämns i själva spelet eller inte står med i någon text i själva spelet utan bara är namngivna i manualen, då spelar det ju ingen roll vad som står i manualen och man kanske inte ens behöver ha några namn men tror jag att om jag kunde försvenskade det engelska namnet så tror jag att jag gjorde det så det lät likadant eller också gjorde jag som jag själv tyckte har jag för mig om.
SC: Såg du de färdiga produkterna eller var det bara textfilerna som kom till dig?
JM: I början fick jag en del spel, det var bara i undantagsfall som jag fick se nånting men det hände ju att de skickade någon kassett.
SC: Du sa att du hade ju fått en del kassetter som tack för hjälpen
JM: I början var det på det viset men sen så slutade jag med det och tog betalt istället
SC: Dator eller skrivmaskin?
JM: Jag jobbade med skrivmaskin i början men sen så skaffade jag min första dator -83, en IBM PC. Jag hade inte råd att köpa loss den då men det var en PC med klockfrekvensen 4.7 kHz, tror jag. Otroligt blygsamt, vidare så hade den inga hårddiskar utan dubbla diskettstationer, en matrisskrivare och en färgskärm som kunde visa tre färger samtidigt och så kostade den 42.000:-.
Jag leasade den utav IBM för jag hade inte råd att köpa den men jämfört med skrivmaskin så tjänade jag ca 30-40% tid på att arbeta med ordbehandlare.
SC: Några bra/kul eller tråkigt/dåligt minne från den här tiden/att arbeta med Bergsala?
JM: Det var ju rätt kul att ha den kontakten med dem?
Vi träffades på mässor och liknande och jag var ner till BS i Kungsbacka ett par gånger också och lärde känna lite folk där och det var trivsamt och trevligt men själva översättande var ganska trökigt så det saknar jag egentligen inte.
SC: Du pratade om de där hjälpfilerna på en CD-skiva,Vad var det?
JM: Det var en databas, en form av FAQ. Man stoppade in skivan i datorn och i ett sökfält skrev man in spelets namn och så dök det upp någon form av FAQ som man kunde bläddra igenom och få svaret på grejerna. Den användes av BSs support som satt med skivorna i sina datorer
Den blev jag strängt tillhållen att hålla det hemligt naturligtvis. Det fick jag förstås inte ens prata om för jag hade ju med den skivan kunnat öppna någon sorts privatguide så folk kunde ringa och få tips men det gjorde jag förstås inte.
SC: Ångrar du ditt yrkesval?
JM: Nja, jag har inte gjort så mycket annat, jag pluggade ju. Jag hade bland annat jobbat som trafikinspektör på Stockholm Taxi ett tag och i en fotoaffär. Sen började jag plugga juridik och sen kom vi på att vi skulle bli läkare och medan vi pluggade så halkade vi in på det här med översättande och upptäckta att genom att översätta böcker tjänade vi lika mycket som en AT-läkare minus 7 års studieskulder så då tänkte vi att vi skiter i det där och flyttar ut på landet och blir månskensbönder istället.
Man kanske kan ångra att man inte satsade på ett ”riktigt” jobb/utbildning men fördelen med att översätta är ju att man kan jobba hemma fast samtidigt så är det väldigt ensamt. Det är solitär verksamhet i allra högsta grad och fullständigt osäkert eftersom man är helt eller hållet frilans.
Det här året som har gått har varit väldigt dåligt med långa perioder som jag inte har haft något översättaruppdrag och det har varit lite som en chock eftersom det aldrig har hänt förut. Bokmarknaden har alltid varit som en raket som har ökat, ökat och ökat och nu gör det plötsligt inte det längre.
Jag fick faktiskt ett erkännande av Svenska Deckarakademin genom att jag fick pris för ”Berömlig översättargärning” och det var ju roligt. Det var första gången som jag fick en klapp på huvudet och den senaste boken som har kommit från tryckeriet eller den näst senaste i alla fall blev utsedd till ”Årets bästa översättarkriminalroman”, det är trevligt.
SC: Det förstår jag, Grattis.
JM: Ja, det behövs ibland när man sitter här och tycker synd om sig själv.
SC: Tar folk fel på dig och den mer kände JM?
JM: Inte när de ser oss men självklart i andra sammanhang och det händer att folk ringer upp även om det var mer förr. Första gången den hände var när jag hade flyttat till ny skola och jag var väl kanske 12-13 år. Vi hade snöbollskrig och det var inte populärt så en lärare tog mig i örat och sa: ”Sluta med det där! Vad heter du?”
-Jan Malmsjö, sa jag
-Skoja inte, tala om vad du heter!
Snyftandes förklarade jag att jag faktiskt hette det men det hjälpte inte, jag blev inföst till rektorn för att jag var uppkäftig. Så det var första gången.
Rektorn fick reda ut det hela så det löste sig ju.
SC: Finns det några foton eller pressbilder som du vill/kan delge oss?
---------------------Avslutning:---------------------
SC: Då får jag tacka för din tid. Det är alltid roligt att få höra runtomkringhistorier.
JM: Jo, jag kan ana det även om jag inte riktigt förstår ditt eller ert intresse för just det här.
SC: Men du vet ju hur samlare, vi kan ju nörda in sig på vad som helst.
JM: Visst är det så. Jag samlar ju också på konstiga saker, frimärken o på såndära Råddjurshorn på väggen å sånt där
SC: Hehe, du ser, du ser. Men iaf: Tack för din tid och så får jag väl önska Gott Nytt år
JM: Ja, tack det samma. Adjö
SC: ’jö
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följdfrågor och diskussion?
Skriv dem här:
http://sndb.se/forum/viewtopic.php?f=10&t=7548" onclick="window.open(this.href);return false;
Det finns fö ett klart faktafel i vad han säger. Även om hans resonemang om Sword of Hope och Shadowgate låter logiskt så var det faktiskt så att Shadowgate kom ca 1½ år före Sword of Hope...
Jag visste inte det när jag gjorde intervjun utan upptäckte det senare.
SC: Berätta lite om dig själv och din bakgrund.
JM: För min del så började det med att jag och min dåvarande hustru hade bestämt oss för att läsa medicin. Vi var dock tvugna att läsa upp biologiämnet så vi började på Konvux och under tiden så skulle vi ha något att försörja oss på så vi körde taxi båda två och så var vi intresserade av Sci-Fi. Det fanns ett litet bokförlag som hette Delta och som drevs av en kille som heter Sam Lundwall. De gav ut Sci-fi av mycket bra kvalitet med författare som Robert Heinlein och liknande potentater på området och i ett litet reklamblad därifrån så eftersökta han översättare så vi nappade på det. Det här var omkring -81 som jag började översätta min första bok. Sam Lundwall tyckte att vi, båda två, gjorde så bra ifrån oss att han rekommenderade oss att prova med ”riktigt” litteratur. På den tiden var inte översättare något som man kunde utbilda sig till utan man halkade in på ett bananskal eller via kontakter. Nu finns det ju, sen ett par år tillbaka, på Stockholms Universitet en Tolk- och översättare linje men det fanns ju inte förr
SC: Har man annars ett språk som man ägnar sig åt?
JM: Det vet inte jag hur den där utbildningen ser ut men i första hand handlar det inte om att kunna det utländska språket bra utan att kunna formulera bra sig på Svenska för det du inte förstår i ett utländskt språk kan du ju slå upp en in bok. Jag skulle vilja hävda att det bara är så. Förr var det mycket vanligt att bokförlagen fick samtal från folk som hade varit Engelsk-lärare på gymnasiet i 20 år och ansåg sig vara perfekt som översättare men man behöver inte kunna översätta det språk som man behöver översätta från perfekt men däremot det språk som man översätter till. Själv ägnar jag mig mest åt Engelska men jag har även gjort lite översättningar från Tyska och Norska.
SC: Jobbade du och din dåvarande fru med samma material så ni korrekturläste varandras saker?
JM: Ja i början gjorde vi det men sen blev det att vi satt och pillade var och en för sig..
SC: När köpte ni erat NES?
JM: Så fort den första NES-burken kom så tror jag att vi relativt snart köpte den.
SC: Till barnen?
JM: Det var nog mest till oss själva för de var så små då så de kunde knappast spela.
Så det var nog mest till oss själv men så klart även till dem så småningom och vi retade oss på att det medföljande material var så taskigt översatt så min dåvarande hustru ringde ner till Bergsala (BS) och uttryckte synpunkter.
SC: Kommer du ihåg om det var något specifikt som ni störde er på?
JM: Nej, det gör jag inte exakt men det var överhuvudtaget väldigt stolpigt och fånigt språk. Det var helt enkelt djävligt dåligt översatt. Owe erbjöd oss att ta hand om det där istället så jag gjorde det medan hustrun fortsatte med annat. Vi hade någon deal där i början som gjorde att vi inte fick mycket betalt utan vi gjorde det mest för att det var kul.
Jag kommer inte ihåg exakt hur länge jag höll på med det där.
SC: Du sa ca 10 år förra gången vi pratade.
JM: Ja men det var mer för jag kommer ihåg att jag fick N64 och det var väl omkring 99-00?
SC: Nja, vi pratar omkring -97.
JM: Okej men det var iaf runt 2000 som jag slutade med det här och anledningen till att det slutade var framförallt för att Nintendo of Europa ändrade villkoren för översättningsgrejerna till spelen därför att NOE ville göra allting färdigt själva så de anlitade en Engelska översättarfirma som då översatte till samtliga språk, även till Svenska.
Så när BS köpte in spelen så fick de spelen redan med översättningen klar och kostnaden för det inbakat i priset av kassetten och då behövde de helt enkelt inte mina tjänster längre.
Det var runt år 2000 nångång och då hade jag redan länge funderat på att lägga av för det var jobbigt och tråkigt så in i H-e för översätta bruksanvisningar är inte kul oavsett vad det handlar om och det var också ett väldigt ojämt flöde. En gång ringde Owe till mig på Juldagsmorgonen klockan 08 eller nåt sånt och sa att nu faxar jag över en bruksanvisning till dig och det är bråttom som fan och då fick man sätta sig på juldagen och översätta en bruksanvisning till något spel. Det kunde ju gå 2-3 veckor utan att det kom nånting och sen kunde det komma en 5,6 eller 7 som skulle ha varit färdiga igår. Det var svårt med planeringen och det kunde bli djävligt jobbigt mellan varven. Det var faktiskt skönt att slippa det.
SC: Hur lång tid tog det att göra ett sånt jobb?
JM: Manualerna gick tämligen fort men det är omöjligt att svara exakt på för en del grejer exempelvis i Zelda kunde det vara rätt tjocka böcker eller häften och det tog ju förstås flera dagar att översätta en sån grej men de små till GB, det tog väl ett par timmar. Jobbet gick ju lite grann av sig själv ibland, man behöver man ju inte fundera så mycket, man vet ju, tryck på A-knappen för att hoppa och på styrknappen för att svänga till vänster och höger, det var ju bara att skriva på. Annars kan man säga; en liten produkt ett par timmar; en stor produkt ett par dar
SC: Översatte du allt till BS?
JM: Ja, i princip allting. Både spelguider som kom…
SC: Ja jag skickade ju bilder på dem
JM: Ja, och åtminstone en av dem kände jag igen men de andra kan jag inte säga hur jag gjorde med.
Jag minns när de här, vad hette de, Teenage Hero Mutant sköldpaddorna dök upp så fick jag något reklammaterial skickat till mig och jag ringde ner och frågade: ”Vad faan är det här?”
Michelangelo och grejjer hette de.. och det här reklambladet var fullständigt obegripligt för jag visste inte vad det var för något, var det ett spel eller ett mjukisdjur och sen visade det sig att det var ju alltihopa det där.
SC: Ja, det var ju ett helt koncept
JM: Ja, det var ju det..
SC: Hur såg kontraktsdealen ut?
JM: Något kontrakt fanns inte utan jag var inkallad vid behov, vi hade ju dealen att de skickade material varefter och det gjordes per fax, jag översatte och faxade tillbaka.
Så småningom blev det så att jag fortfarande fick materialet per fax men skickade tillbaka det med e-post när det blev poppis.
SC: E-post?!? När började du använda det?
JM: Det minns jag naturligtvis inte heller men det var relativt tidigt. Det måste ju ha varit omkring 90-91, jag flyttade där omkring så det måste ha varit omkring då som jag skaffade modem så jag var ju ganska tidigt på tåget med e-post. Jag minns inte exakt men vi började med det så snart som det blev praktiskt möjligt och bättre än att faxa.
SC: Vet du om de skickade materialet vidare sen till Japan?
JM: Ja, det gjorde de nog inte för jag tror att de tryckte materialet själv nånstans men sen när vi kommer in på Shadowgate och några andra grejer, det gick ju vidare till Japan förstås.
SC: När vi var på studiebesök på BS för ett tag sedan så sa Owe att manualerna hade tryckts och packats i Japan.
JM: Jaha!?!
SC: Du sa att det packades i Sverige…
JM: Jag vet inte om jag sa att det packades i Sverige men jag fick inte materialet förrän det hade kommit till Sverige. Det gick inte att få tidigare och trots att BS tjatade och sa: ”Vi vet att spelen inte kommer förrän då och då men ta hit manualen i förväg” så var det jättesvårt att få dem att göra det så när spelen kom så kom också bruksanvisningarna och det var därför som det var så bråttom att fixa varenda gång. Vem som tryckte dem det vet inte jag.
SC: Det står ”Printed in Japan” på baksidan av manualerna.
JM: Jaha.
SC: Var ni fler som översatte från Engelska och översatte du från andra språk?
JM: Jag tror inte det och jag jobbade inte med att översätta från andra språk.
SC: Är du spelintresserad?
JM: Jag var det i början med tröttnade snabbt så för mig var det bara ett rent extraknäck
SC: Hur länge höll spelintresset i sig då?
JM: Ja, åtminstone fram till o med SNESen. Så långt tyckte jag fortfarande att det var ganska kul, iaf en del av dem, Mario Kart och något som hette F-Zero
SC: Det är ju ett av de tidigare spelen. I den manualen är det ju en liten serie med också.
JM: Ja, just det ja, ja, det var det. Ja, det kommer jag ihåg nu när du säger det.
SC: Jag antar också att ditt åtagande även inkluderade Game Boy?
JM: Ja, det var det. Det var ju egentligen allt material som de skickade på mig, när vi började med det här, det var ju mest praktiskt för dem att ha allt material på ett ställe och så länge jag gjorde det till belåtenhet så var det ju bara att mölja på.
SC: Jag kikade genom mina manualer och hittade följande versioner av Ice Climber:
Jag misstänker att den övre är den äldre varianten för i 99% av mina manualer använder ordet ”Styrknapp” istället för ”Riktningsknapp” och de manualer som använder ”Riktningsknapp” är till två av de äldre spelen.
JM: Just det, ”Riktningsknapp”, det är inte jag för jag kallade det för styrknapp, så det är säkert så att från och med att det står styrknapp så är det jag som har översatt det.
SC: Här nedan kommer en del olika Nintendorelaterade publikationer som jag är nyfiken på om du har översatt:
SC: Instruktionsbok till Zapper-pistolen?
JM: Det tror jag inte att jag gjorde, jag har iaf inget minne av det, den måste ha kommit väldigt tidigt den där.
SC: Men om den kom tidigt och du inte gjorde den så borde ju du ha gjort en revidering av den.
JM: Ja, om de nu brydde sig om att göra om den.
SC: Användarmanual till NES Advantage?
JM: Det är samma sak med den, jag vet inte om jag gjorde den heller. Jag känner igen den men texten vet jag inte.
SC: Löst A4 som medföljde Game & Watch-spelen?
JM: Jag gjorde några såna, ett antal men inte de tidiga för G&W kom ju före NESen
men senare versioner gjorde jag några stycken på.
SC:Tidningarna och Nintendobiblioteket?
JM: Nintendo-Magasinet gjorde jag inte alls utan det var ett annat, ett dotterföretag till BS kan man säga, som gjorde dem men någon eller några av de där spelguiderna översatte jag men vilka minns jag inte alls.
SC: Var ni medlemmar i Nintendoklubben?
JM: Nej, det var jag aldrig men jag fick tidningen ändå.
SC: Yapon skötte uthyrningen och medan spelen låg i ett normalt hyrvideofodral så var ibland manualen inklistrad på insidan av fodralet. Vet du om du har gjort något jobb för Yapon? (Vi tror att de tog in spel som inte Bergsala tog in, sk gråimport). Här är en annan variant på Yaponmanualerna:
JM: ja, jag gjorde en del grejer åt Yapon och så den där känner jag igen, Bart vs the Space Mutants
SC: Sen kom ju den där andra varianten, den blåa etc.
JM: Det minns jag inte om jag gjorde dem? Det kanske var någon annan som gjorde dem?
SC: Jag har aldrig granskat en sån själv men det kan ju vara så att det är samma text som i en vanlig manual fast omdisponerad med ny layout etc..
JM: Ja, så kan det ju vara..
SC: Känner du även igen dessa reklamblad?
En lite säljande text och ett datum när spelet skulle komma.
JM: Det tycker jag att jag känner igen så jag har sett materialet men om jag har skrivit något på det, det vet jag inte
SC: Det du sa tidigare om Turtles, kan det ha varit en sån här som du hade fått?
JM: Det är möjligt, jag minns inte det. Turtles minns jag för det var så unikt och till att börja med när jag bara fick texten utan bilderna så var det helt obegripligt för mig. Det var så svårt att greppa för mig vad det var för något. Jag åkte ner till BS och då var det någon (random?) japan som presenterade och visade mjukisdjur, dockor, spel och tröjor med sköldpaddor på. Det blev ju en väldig hajp på det där.
SC: Du skötte väl allt jobb hemifrån annars?
JM: Ja, men jag åkte ner till BS, inte en gång om året men åtminstone 1 gång vartannat år och ibland var det för att det var något speciellt, det kanske var någon tillrest japan som ville träffa översättaren eller om det var något som skulle diskuteras.
SC: Jaha, som exempelvis vaddå?
JM: Jag tror att det var något i samband med de här sköldpaddorna och jag kommer ihåg att Owe räddade mig vid ett tillfälle för jag hade inget visitkort. Den här artige japanen, som var någon jättehöjdare i Japan som kom hit och bockar och ler och genast räcker över sitt visitkort till mig och jag hade inget så jag teaterviskade till Owe och: ”Vad ska jag göra nu? Jag har inga visitkort!”
Men då räddade Owe mig och sa: ”Herr Malmsjö har precis flyttat så han har inte fått sina visitkort från tryckeriet än…
”Aha!” sade Japanen och nickade, för honom var det ju otänkbart att man inte hade visitkort.
Annars är översättare överhuvudtaget tämligen anonyma och i synnerhet på ett sånt där ställe där man översätter bruksanvisningar för det står det ju aldrig med namn vem som har gjort det. Jag har översatt bruksanvisningar till tv-apparater, videoburkar och annat åt myndigheter och där står det ju heller aldrig vem som har översatt. Det är en helt underordnad betydelse så det är ju helt likgiltigt vem som har översatt om det inte är så dåligt att man har lust att ringa och skälla på dem
SC: Det var ju så det började...
JM: Ja, för min del.
SC: Ibland hände det att man köpte in ett restlager från ett annat Europeiskt land och kompletterade det med en enklare, i regel svart-vit, manual på Svenska. Detta var inte ovanligt i slutet på en konsols era när nästa konsol hade släppts och den gamla konsolens spel inte längre sålde så bra, att istället för att köpa in en massa ex från Japan som man sen inte blir av med så köpte man in restlager från andra europeiska länder.
JM: Om det var konkurslager eller inte det vet ju inte jag, jag fick ju bara materialet, det damp bara ner och man sa aldrig var saker kom ifrån
SC: Nä, det är klart.
SC: Några få spel översattes även till Svenska och vi är ju förstås nyfikna på om du gjorde dem också.
JM: Den tror jag att jag översatte och det där var ju helt jävla hopplöst för vi fick inte spelen så det gick inte att spela och titta, inte ens BS hade fått själva spelet så det gick inte att köra. Det enda vi kunde få av Japanerna var en lista på lösryckta ord, alltså inte hela meningar utan, för att ta det här som du har skickat till mig som exempel:
”One of the three magicians has the Sword of Hope”, då var det alltså en lista där det stod ”one” och så stod det ”of” och så stod det ”the” och så stod det ”three” och inte i någon vettig ordning utan alla ord som var med i den Engelska versionen var listade rakt upp o ned utan någon som helst ordning.
Det var ett helvete att få ordning på det, för visserligen kan man ju översätta ord för ord men man missar ju böjningsformerna! Det blev katastrof innan vi fick någon som helst ordning på det där. Och så vissa ord som betydde flera saker som man inte kan klara ut om man inte har ett spel eller ett sammanhang som man kan titta efter i.
De tog till sig lite grann av den kritiken inför ”Shadowgate” för då skulle man göra på ett annat sätt, nu skulle jag ju få spelet och då skulle jag köra det japanska spelet på….
SC: Engelska?
JM: Ja precis, det var en japansk version så man var tvungen att ha en japansk konsol som kunde hantera den japanska formatet men texten var på Engelska. Jag fick då spela igenom hela spelet med en spelguide så jag slapp sitta och fundera så mycket och sen översätta allihop och när det var klart så skickade jag det till… BS, tror jag eller om jag faxade direkt till japan, det är möjligt å så gjorde de en provversion på en kassett som de skickade tillbaka till mig.
Så spelade jag igenom den och så såg jag att vissa saker var fel och så meddelande jag att där och där är det fel och så ändrade de. Det där gick ett par vändor fram o tillbaka och Japanerna muttrade för tydligen så är det väldigt dyrt att plocka fram en sån där masterkassett, det kostar alltså tusentalskronor för en sån där master. Till slut var det dock klart, vi hade fått den och det var godkänt och Owe hade godkänt den och allting och, precis som du påpekade så lyckades japsarna alldeles på egen hand ändra till Gä och Slä istället för Gå och Slå och så stod det alltså inte i den version som hade skickats till dem som var slutgiltig. Jag vet också att det var någon på BS som korrekturläste för vi var så jävla måna om att det inte skulle bli som i ”Sword of Hope”, något jäkla spektakel utan det här skulle bli jättebra för det här var ju det första riktiga spelet i färg som skulle vara på Svenska och skitbra o så har de gjort det här med Gä och Slä. Det är ju dessutom det första man ser när man startar spelet så får man det rakt i nyllet.
SC: Och inte bara en gång.
JM: Alla blev ju som tokiga men då var det så att Japanerna hade alltså inte avvaktat, de skickar alltså slutversionen för godkännande till oss och vi ser ju direkt: ”Faan, här står ju Gä och Slä” och Owe kastar sig på telefonen och då har de redan tryckt upp hela upplagan, de hade redan gjort alla spelen, de väntade alltså inte på det sista godkännandet och Owe blev ju vansinnig så de gjorde någon ekonomisk deal så BS fick det billigare. Det var det enda japparna kunde göra för de kunde ju inte tänka sig att trycka om det en gång till. Det vägrade de göra så Owe fick rabatt och så skickade de med den där rättelselappen.
SC: Det finns ett par spel till men jag tror inte att de andra spelen har något känt stavfel.
JM: Nej, det här är det enda jag minns också med ”Shadowgate” för det var så ofattbart: Hur faan kunde de skicka det? Och de skickade det med sån där UPS så det kom en sån där litet brun lastbil hem till mig när jag bodde i Nynäshamn och så springer det en liten gubbe upp till mig och ger mig det där och så tittar jag på det och upptäcker att ”Fan, det här är ju fel” o så ringer jag till Owe och Owe har också upptäckt det där å så ringer han till Japan och då har de redan möljat ut spelen ur maskinerna så man kan ju undra hur det tänkte
SC: Hur mycket korrekturlästes annars?
JM: Nja, det gjorde man i regel inte annat än i undantagsfall, om det var något speciellt som i fallet Shadowgate etc.
SC: Vet du om du gjorde något jobb som sen inte användes?
JM: Nja...
SC: I Nov-Dec numret av NintendoMagasinet 1991 så finns en fråga om det kommer fler spel på Svenska och svaret är: ”Ja, Déjà Vu och Uninvited heter två spel som håller på att översättas just nu när du läser detta. De använder sig av samma typ av styrning som Shadowgate.” och eftersom Uninvited aldrig släpptes i Sverige
JM: Nej, Uninvited minns jag inte alls.
SC: Även till SNES kom det några stycken som var översatta bland annat Tintin & Shadowrun:
Var du inblandad i dessa översättningar också?
JM: Tintin i Tibet, den minns inte jag, den minns jag inte alls. BS provade ett tag med en översättarfirma i Gbg, troligtvis för att de tyckte det var närmare eller bättre eller nånting sånt men det visade sig att de översättningarna blev sämre, tog längre tid och så blev dyrare.
Det kan det ha varit i slutet på 80… Nja, jag säger inget för jag minns inte det heller.
Och ett av problemen när du ringer till en översättarbyrå är att då har du anställda människor som jobbar med kontorstider. Du kan inte ringa till ett vanligt företag på juldagen och be att de ska göra ett jobb som ska vara färdigt på eftermiddagen, det funkar liksom inte, Det som BS tyckte var bra med mig var att jag gjorde jobbet så fort som jag bara kunde oavsett när de ringde. På så sätt funkade det bra. Iaf det kanske var den här andra översättarbyrån i Gbg som gjorde den och den här Shadowrun minns jag inte heller.
instinqt wrote:Så, då var svenska versionen av Shadowrun genomspelad för första gången. Tog även tillfället i akt för att se vilka som stod för svenska översättningen i credits. Here goes (samma ordning som i credits):SC: Val av namn till figurerna i spelen?
Jan Malmsjö
Peter Kumlin
Jens Ohlin
Peter Erlandsson
Game Zone
Här kommer några exempel på lite olika varianter:
Exempel 1: Super Mario Bros 1 manual (Engelska)
Super Mario Bros 1 manual (Svenska)
Här har man (du) valt att översätta The Hammer Brothers och Pirana plants medan Lakitu och Spiny får fortsätta att heta samma sak. I exempel 2 släpps fantasin lös ordentligt.
The Guardian Legend manual (Danska)
Den som har översatt den Danska delen av manualen har hållit sig ganska troget till de Engelska ”orginalnamnen” (den enda skillnaden är att Grymgrim heter Grimgrim i England) medan den Svenska översättningen har betydligt fler ”egna” namn:
Hur skedde urvalet eller översatte du det som gick att översätta?
JM: Ja, hur man valde att översätta namnen i manualerna, ja, jag minns inte det heller exakt men jag tror att det var så att vi kom överens om att om den enda gången det står att det heter något är i manualen och sen figurerna bara finns i spelet så kunde jag hitta på nånting på egen hand.
SC: Hur menar du?
JM: Ja, alltså, jag ser på materialet som har skickat med att det finns pirayablommor och konstiga fiskar och andra figurer. Och om namnen på de här bollarna eller kräftorna eller vad det är för nånting inte nämns i själva spelet eller inte står med i någon text i själva spelet utan bara är namngivna i manualen, då spelar det ju ingen roll vad som står i manualen och man kanske inte ens behöver ha några namn men tror jag att om jag kunde försvenskade det engelska namnet så tror jag att jag gjorde det så det lät likadant eller också gjorde jag som jag själv tyckte har jag för mig om.
SC: Såg du de färdiga produkterna eller var det bara textfilerna som kom till dig?
JM: I början fick jag en del spel, det var bara i undantagsfall som jag fick se nånting men det hände ju att de skickade någon kassett.
SC: Du sa att du hade ju fått en del kassetter som tack för hjälpen
JM: I början var det på det viset men sen så slutade jag med det och tog betalt istället
SC: Dator eller skrivmaskin?
JM: Jag jobbade med skrivmaskin i början men sen så skaffade jag min första dator -83, en IBM PC. Jag hade inte råd att köpa loss den då men det var en PC med klockfrekvensen 4.7 kHz, tror jag. Otroligt blygsamt, vidare så hade den inga hårddiskar utan dubbla diskettstationer, en matrisskrivare och en färgskärm som kunde visa tre färger samtidigt och så kostade den 42.000:-.
Jag leasade den utav IBM för jag hade inte råd att köpa den men jämfört med skrivmaskin så tjänade jag ca 30-40% tid på att arbeta med ordbehandlare.
SC: Några bra/kul eller tråkigt/dåligt minne från den här tiden/att arbeta med Bergsala?
JM: Det var ju rätt kul att ha den kontakten med dem?
Vi träffades på mässor och liknande och jag var ner till BS i Kungsbacka ett par gånger också och lärde känna lite folk där och det var trivsamt och trevligt men själva översättande var ganska trökigt så det saknar jag egentligen inte.
SC: Du pratade om de där hjälpfilerna på en CD-skiva,Vad var det?
JM: Det var en databas, en form av FAQ. Man stoppade in skivan i datorn och i ett sökfält skrev man in spelets namn och så dök det upp någon form av FAQ som man kunde bläddra igenom och få svaret på grejerna. Den användes av BSs support som satt med skivorna i sina datorer
Den blev jag strängt tillhållen att hålla det hemligt naturligtvis. Det fick jag förstås inte ens prata om för jag hade ju med den skivan kunnat öppna någon sorts privatguide så folk kunde ringa och få tips men det gjorde jag förstås inte.
SC: Ångrar du ditt yrkesval?
JM: Nja, jag har inte gjort så mycket annat, jag pluggade ju. Jag hade bland annat jobbat som trafikinspektör på Stockholm Taxi ett tag och i en fotoaffär. Sen började jag plugga juridik och sen kom vi på att vi skulle bli läkare och medan vi pluggade så halkade vi in på det här med översättande och upptäckta att genom att översätta böcker tjänade vi lika mycket som en AT-läkare minus 7 års studieskulder så då tänkte vi att vi skiter i det där och flyttar ut på landet och blir månskensbönder istället.
Man kanske kan ångra att man inte satsade på ett ”riktigt” jobb/utbildning men fördelen med att översätta är ju att man kan jobba hemma fast samtidigt så är det väldigt ensamt. Det är solitär verksamhet i allra högsta grad och fullständigt osäkert eftersom man är helt eller hållet frilans.
Det här året som har gått har varit väldigt dåligt med långa perioder som jag inte har haft något översättaruppdrag och det har varit lite som en chock eftersom det aldrig har hänt förut. Bokmarknaden har alltid varit som en raket som har ökat, ökat och ökat och nu gör det plötsligt inte det längre.
Jag fick faktiskt ett erkännande av Svenska Deckarakademin genom att jag fick pris för ”Berömlig översättargärning” och det var ju roligt. Det var första gången som jag fick en klapp på huvudet och den senaste boken som har kommit från tryckeriet eller den näst senaste i alla fall blev utsedd till ”Årets bästa översättarkriminalroman”, det är trevligt.
SC: Det förstår jag, Grattis.
JM: Ja, det behövs ibland när man sitter här och tycker synd om sig själv.
SC: Tar folk fel på dig och den mer kände JM?
JM: Inte när de ser oss men självklart i andra sammanhang och det händer att folk ringer upp även om det var mer förr. Första gången den hände var när jag hade flyttat till ny skola och jag var väl kanske 12-13 år. Vi hade snöbollskrig och det var inte populärt så en lärare tog mig i örat och sa: ”Sluta med det där! Vad heter du?”
-Jan Malmsjö, sa jag
-Skoja inte, tala om vad du heter!
Snyftandes förklarade jag att jag faktiskt hette det men det hjälpte inte, jag blev inföst till rektorn för att jag var uppkäftig. Så det var första gången.
Rektorn fick reda ut det hela så det löste sig ju.
SC: Finns det några foton eller pressbilder som du vill/kan delge oss?
---------------------Avslutning:---------------------
SC: Då får jag tacka för din tid. Det är alltid roligt att få höra runtomkringhistorier.
JM: Jo, jag kan ana det även om jag inte riktigt förstår ditt eller ert intresse för just det här.
SC: Men du vet ju hur samlare, vi kan ju nörda in sig på vad som helst.
JM: Visst är det så. Jag samlar ju också på konstiga saker, frimärken o på såndära Råddjurshorn på väggen å sånt där
SC: Hehe, du ser, du ser. Men iaf: Tack för din tid och så får jag väl önska Gott Nytt år
JM: Ja, tack det samma. Adjö
SC: ’jö
-----------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Följdfrågor och diskussion?
Skriv dem här:
http://sndb.se/forum/viewtopic.php?f=10&t=7548" onclick="window.open(this.href);return false;
Det finns fö ett klart faktafel i vad han säger. Även om hans resonemang om Sword of Hope och Shadowgate låter logiskt så var det faktiskt så att Shadowgate kom ca 1½ år före Sword of Hope...
Jag visste inte det när jag gjorde intervjun utan upptäckte det senare.
